Dolfijn - Inifrån och ut

Sån är jag...

2010-09-20T22:26:00.001+02:00

Älskade morfar

2010-08-18T22:43:00.002+02:00

Den 21 juni somnade min morfar in...

90 år gammal hann han bli, 67 år hann han vara gift med mormor, 4 barn fick han, 12 barnbarn och 20 barnbarnsbarn och 2 barnbarnsbarnbarn fick han uppleva...

Jag kommer alltid att minnas den glädje du spred...

Du kommer att vara saknad...

Janson

2010-08-18T22:35:00.003+02:00

I somras upptäckte vi att en kattmamma och fem kattungar flyttat in i vår vedbod. Någon dag eller två senare verkade det som om mamman flyttat men att bara fyra ungar hunnit med. En blev kvar och såg aningen ynklig ut. Givetvis har vi hjärta och hjälpte den stackaren och han är nu en del av vår familj. Han är riktigt mattig och hussig, men det kan förstås bero på att vi första tiden fick mata honom med nappflaska. Namnet har han fått av att han är så lik Katten Janson i Bamse.

Varför är bilar ett sådant åbäke?

2010-08-18T22:27:00.003+02:00

Undrar vad som egentligen är originaldelar på min bil nuförtiden?

Jag har fått delar av bilen omlackerad.

Jag har fått köpa ny vev för att kunna veva ner fönsterrutan på förarsidan.

Jag fick ett stenskott som stack iväg så att hela framrutan fick bytas. (Tilläggas bör att jag drygt en månad senare fick ytterligare ett stenskott men det kunde åtminstone lagas.)

Jag har fått byta typ vattenpump eller dylikt, innan det gjordes var det aningen kallt i bilen.

Avgassystemet fick bytas nu i somras då ett hål gjorde att det lät som om jag körde runt med en rallybil.

Men den värsta grejen, åtminstone dömt från min känsla av upplevelse, var att ett däck exploderade när jag var på motorvägen strax utanför Varberg. En timme stod jag längs med motorvägen och försökte få ett reservhjul på plats. Ett hjul som tillåter mig att enbart köra i 80 km/h, det är väldigt förnedrande när t.o.m. lastbilar kör om en.

Ni som inte har bil, vill ni verkligen ha en? :-)

Kuligheter

2010-08-18T21:34:00.007+02:00

Är det så länge sen som början av mars sen jag skrev sist? Skärpning Linda!

Vad ska man välja att berätta om från all den tid som gått sen dess?

Här följer en lista med ett urval av kuligheter jag varit med om de sista månaderna:

Jag har upplevt min allra första ishockeymatch live, Rögles sista match där de trots vinst ändå trillade ner. Nu på lördag den 21 augusti är det dags för match nr 2, Kenny All Stars vs Rögle BK, en mer skojsig match.
Jag har ny laptop, wii samt iphone. Nej jag är ingen teknik-nörd men denna punkt ger mig inget fog för att det skulle stämma.
Jag har varit gift i 4 år och hoppas att det blir många fler år. Jag känner dock en enorm saknad och längtan ikväll, då jag är gräsänka. Gubben är i Göteborg med sina kollegor och kommer hem först imorgon. Hur ska det gå att sova i natt? Får nog ha katterna hos mig...
Årets födelsedag firades på ett bröllop, våra goda vänner Sanne och Daniel gifte sig då. Det mest otroliga denna kväll var att jag lyckades ställa mig upp inför alla och hålla ett tal och det mest omtalade denna kväll var just mitt tal. Bruden har tydligen fortsatt att prata om det dagar efteråt. Helt klart värt all vånda jag hade inför det hela. Hotellet vi bodde på hade sån här fin sjöutsikt:

En distanskurs i familjerätt avslutade jag med ett VG på tentan. Kan säga att jag är minst sagt nöjd. Nu återstår att se om jag kan göra om den bravaden när jag om ett par veckor påbörjar en ny distanskurs, denna gång i rättssociologi.
Jag har haft äran att få umgås en del med mina underbara brorsbarn, då de gjorde en visit med sina föräldrar i Skåne i början på juli. Vill ni ha tips på ordentlig motion? Jo, dra en 3,5-åring runt Skånes djurpark under ca 3 timmar i en skrinda i 32-33 graders värme. Pust!

Nicole

Ryan, den stora stjärnan på en allsångskväll

Sommar innebär semester, vilket jag hade i fyra veckor. Jag kan inte med ord beskriva hur efterlängtad en sådan vila var och hur jag njöt av att vara borta från jobbet en tid. Bara kunna vara hemma, måla lite staket och carport, besöka diverse marknader och festivaler m.m. Hur lång tid är det kvar till nästa semester?
Roligt och trevlig folk kan man ju också passa på att träffa under semestern. Den 19 juli ringde det plötsligt på dörren och vem står inte där utanför om inte min gode vän Pernilla. Det var en helt fantastisk överraskning! Tack Pernilla! Jag kan bara beklaga att tid inte fanns att bjuda in er, då vi skulle iväg på kvällen. Men fler tillfällen kommer, jag lovar!
På pappas sida har jag inte så stor släkt, det är typ två kusiner med familjer samt en faster. Dessa har jag inte träffat på år och dar. Min faster träffade jag på mitt bröllop men inget sen dess och mina kusiner har jag inte sett på typ 15-20 år. Men i sommar ändrade vi på detta, då vi alla var ute och åt middag tillsammans. Jag, gubben, min bror med sambo, mamma, faster, kusin Anette med maken Geoff och sonen Caelan samt kusin Thomas med sambo Helena och dottern Aline (en son var på sätt och vis också med, i Helenas mage, beräknad nedkomst i slutet på oktober). Anette med familj bor vanligtvis numera på Nya Zeeland, vilket förklarar att man inte ses så ofta. Thomas har också bott utomlands men bor nu i Sverige igen.
Jag kan ju även nämna att jag igår började på linedance, fruktansvärt roligt!!!

Har ni eventuella läsare hittat på något kul sista tiden?

Vinterlandskap

2010-03-04T19:51:00.005+01:00

Jag önskar mig alltid en vit jul och en vit nyår, men jag är skåning ut i fingerspetsarna så det är mer undantag än regel att jag får uppleva att den önskan går i uppfyllelse.

Men 2009 fick jag BÅDE en vit jul OCH en vit nyår OCH en riktig vinter under VÄLDIGT lång tid, ja det blev nästan för länge för mig. Mycket snö, trafikkaos, kyla...svårigheter mer än en gång att ta mig hem från Varberg efter föreläsningar, fick stanna hemma en gång.

Okej vintern är inte helt över än, men hoppet har väckts att så snart kommer att vara fallet.

För hur efterlängtat var det inte att i tisdags kunna köra hem efter Varberg-föreläsning utan problem, kanske t.o.m. gasa på lite extra istället för att dra ner hastigheten. Och hur underbart är det inte att se landskapet börja synas igen i takt med att snö smälter bort...

Vårkänslor...

Och bilen är vårfin nu och komplett...

2009

2010-01-07T15:43:00.002+01:00

När jag sitter och bläddrar i almanackan som följde mig överallt under 2009, så kommer jag till insikten om att det året inte var det mest dramatiska i mitt liv. Åtminstone inte när man ser till sådant som jag kan och vill berätta utanför mitt eget hems väggar. Trots denna brist på dramatik, så kommer här en sammanfattning av året som gått.

JANUARI: Tiden går...trots att man ibland kan tvivla att det är möjligt...23 januari 2009 var det 6 år sedan pappa gick bort. Tvivel kände jag även gällande svenska sjukvården...en obeskrivlig smärta i bl.a. armar gjorde att jag skickades fram och tillbaka mellan läkare och sjukgymnast och efter x antal undersökningar, tabletter och någon veckas sjukskrivning så blev jag i princip bra igen.

FEBRUARI: Vardag, vardag och åter vardag, innebandy-turnering där gubben deltog men som dock inte fick resultat värda att nämnas...

MARS: Första och årets enda motionssimtur ägde rum i nyrenoverade Klippans badhus, 16 längder = 400 meter. Lidandet upphörde genom kastrering av honkatt (ja det heter kastrering gällande honkatter också numera).

APRIL: Ett år äldre och kanske ett år visare...31-årsdagen firades inte med buller och bång men uppmärksammades. Blev varse att det nu gått 15 år sedan man gick ut årskurs nio, vilket vissa tyckte skulle markeras med en återförening. Jag valde att inte närvara, vilket jag i efterhand fick klart för mig var rätt beslut. Men tack vare att detta spektakel skulle äga rum, så skapades en kontakt med en tjej som jag gick på högstadiet tillsammans med. Vi har gemensamma erfarenheter som nu har skapat ett band mellan oss. Jag trodde aldrig att jag skulle få någon kontakt med de jag gått i skolan med, men tji fick jag. Och bra blev det ju. April blev nog årets mest dramatiska månad, då min bror blev inneboende hos oss en tid. Han och dåvarande sambon separerade på ett olyckligt sätt med många advokatsamtal som resultat. Min bror fann dock ny kärlek och ny harmoni, så på ett sätt var det nog bäst som skedde.

MAJ: Bröllopsdag...då har man varit fru Lundberg i tre år. Ny bil införskaffades under denna månad och den gamla såldes på 10 minuter.

JUNI: Nu drog årets största projekt igång, husprojektet. Det inleddes med en heldags fasadtvätt. Mammas voffsing fick somna in.

JULI: Husprojektet fortsatte med skrap, målning och åter målning. Hela semestern gick åt men stolthet som belöning för att vi lyckades. Dessutom hade vi då bott i huset i 1 år.

AUGUSTI: Tröttnade kopiöst mycket på jobbet då jag återigen fick min bil repad!

SEPTEMBER: Deltagare på bröllop i Göteborg - trevligt. Delade hotell med Tony Irving - trevligt? Fick mig en ny idol efter en föreläsning med Igor Ardoris. IGOR! IGOR! IGOR!

OKTOBER: Faster för andra gången, till en underbart söt tjej, prinsessan Nicole. Hon föddes på samma dag som storebrorsan Ryan fyllde 3 år. Jag älskar mina brorsbarn!

NOVEMBER: Kroppen började avge varningstecken...migrän var ett faktum...något som varit mycket frånvarande under mycket lång tid... Huset blev med larm.

DECEMBER: Firade jul med hela familjen, gubben, mamma, båda brorsorna med respektive, brorsbarn... Firade nyår med myspys med gubben, bra film och god mat i form av vildsvin.

Otur

2009-12-30T18:16:00.002+01:00

Tisdagen den 29 december 2009 var inte min dag!

Klockan 11.00 skulle jag börja jobba. Då risken för halka var stor, valde jag att bege mig hemifrån lite tidigare än jag brukar göra. Försökte ta mig hemifrån vill säga. Bilen vägrade att starta! Den var totalt död! Den hade förvisso stått still i sex dagar och det var kallt, men likväl irriterande. Jag fick förvarna jobbet om att jag kunde bli sen. Jag fick ringa maken som då befann sig på sitt jobb. Han kom hem och rotade fram lite startkablar och efter en liten stund var bilen igång.

Färden till jobbet gick smärtfritt men inte promenaden från bilen till huset vi håller till i. Jag skulle gå runt bilen för att ta ut mina saker som stod på passagerarsätet, men märkte då inte isbanan under snön. Det var verkligen "än slank det hit, än slank det dit, än slank det ner i diket". Jag trillade rätt illa och har aningen ont i hela kroppen idag.

På agendan för arbetspasset stod ett studiebesök på en strutsfarm. Personal i tjänst samt 7 av våra ungdomar deltog. I studiebesöket ingick att få måla ett äggskal. Penslar som använts skulle sedan sättas i en glasburk med vatten. Men innan vi kom så långt hade jag vält ut glasburken och både jag och en av våra ungdomar blev aningen blöta.

Suck, suck och åter suck.

Två sladdar och en sprätt...

2009-12-21T13:40:00.004+01:00

Ja idag har jag inte haft något vägfäste alls. Sladd på väg till affären, sladd på väg från affären samt sprätte som bara den innan jag kom över väg 21. Jag håller mig nog hemma resten av den här dagen. Nedbäddad borde jag vara, då en förkylning verkar inta min kropp. Ont i halsen, tung i gångar och huvud, svettningar vid minsta rörelse, lite mer frusen där emellan. God jul till mig!

Jobbets måsten inför julen är överstökade. Chefen blev glad för både överraskningsfest och present (två biljetter till Fredriksdal). Kommun-julklappen kommer att användas garanterat, presentkort på cdon, och chefens julklapp till sina anställda gav mig inte ett smack, en tia-lott.

Mys och umgänge har påbörjats. Igår tillbringade vi dagen hos mamma. Jag och Albin var där, den yngste av mina bröder var där med sin flickvän, min äldste bror med sin familj var där, mormor och morfar var där (Grattis morfar som fyller 90 år på julafton) och mammas gode vän var där. Det var en underbar dag och jag myste så mycket jag kunde med mina två härliga brorsbarn, brorsonen och charmtrollet Ryan 3 år och brorsdottern och söta prinsessan Nicole 2,5 månad gammal. Avslutar med en bild från denna mysdag.

Vinter 2009

2009-12-17T15:38:00.010+01:00

Holy shit it's christmas

2009-12-17T15:28:00.004+01:00

Kan det vara så att jul och årsskifte är på gång?

Men är julstämningen på väg även till mig? Det var tveksamt för ett tag sen men med all snö utanför fönstret och med julmusik skrålandes ur stereon, så finns det hopp även för mig.

Men denna tid på året innebär ju även en del måsten, för min del främst på jobbet.

Present till chefen ska det läggas ihop pengar till.
Överraskningsfest för chefen ska det bli imorgon kväll.
Pengar ska läggas ihop till chefens dricka. (Detta suckar jag högst över.)
Julfrukost med utdelning av kommun-julklapp samt troligtvis chefens egna julklapp till sina anställda blir det imorgon bitti.
Där jag har min huvudsakliga anställning vill ge chefen något eget, det blir en mugg från Höganäs keramik med ett citat skrivet på i keramikfärg. Citatet blir "Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna Bågen." En naturlig koppling till verksamheten som fått namnet Bågen.

Men givetvis innebär det lite kul saker också, dessa helger som är i antågande.

Imorgon beger sig min bror med familj ner hit till Skåne.
På söndag får jag träffa min brorsdotter för första gången samt busa med mitt charmtroll till brorsson.
Julafton firas med hela familjen, båda mina bröder med respektive, mamma, jag och Albin.
Någon dag i mellandagarna beger jag och Albin oss till Småland för umgänge med svärföräldrarna.
Nyårsafton är fortfarande ett frågetecken, men det lär bli lugnt. Någon ska ju jobba 11-23 den 1 januari 2010.

Så vad ska nu en kvinna ha på sig på alla kommande festligheter? Fest imorgon, mys på söndag och firande på julafton... Män har det mycket enklare där, en snygg skjorta och kanske slips och kavaj... Kvinnor har för många valmöjligheter!

Tempot måste ner!

2009-12-07T13:37:00.003+01:00

Jag måste varva ner...sänka tempot...sänka kraven...börja ta vara på mig själv...slappna av...
Kroppen har talat...Söndagen den 29 november var migränanfall ett faktum...under arbetstid...
Migränanfall har varit frånvarande under mycket lång tid så det ses verkligen som en varningssignal...

Men mer givande arbetsuppgifter och nytt schema som inte innebar de hemska förändringar som jag trodde, kanske kan bidra till att jag slappnar av lite mer och lite mer per automatik.

Jag har haft äran att få skapa en folder gällande godmanskap. Jag har haft äran att få skapa en enkät som chefen efterfrågade. Jag kommer att göra inledande utredningar på alla nyanlända ungdomar, en arbetsuppgift som ligger nära min utbildning. Jag gillar handläggning, utredning och pappersarbete mer än något annat och mer än någon annan, så allt sådant ses som givande arbetsuppgifter för mig. Att det ger mig lite bekräftelse och lite beröm, gör inte skada för självkänslan precis.

Schema för nya boendet är skapat och vi har nu fått ta del av det. Jag kommer även fortsättningsvis att slippa nätter, vilket jag gör glädjeskutt för. Det blir dock lite längre dagar, men samtidigt en dag mindre än på nuvarande schemat så jag kan nog stå ut. Ett tag åtminstone... Jätteförtjust att återigen gå in på ett boende är jag dock inte...

Nu väntar julen och de orosmoment som följer med den...

Vad göra?

2009-11-27T16:04:00.003+01:00

Ett par orosmoment...
Hur kommer det att bli?
Kommer det att bli som förra gången?
Kommer jag att må som förra gången?
Tar jag ut något i förskott?
Visst gör jag det, men samtidigt har jag varit med förr...
Vad vill jag egentligen?
Vad ska man göra med något man inte vill göra men som man måste göra då samhället ser ut som det gör idag?
Jag säger bara en sak: BLÄ!

Gårdagens stora nyhet

2009-11-05T10:34:00.002+01:00

Onsdagen den 4 november blev vi alla inkallade till ett extra möte, där även fackliga representanter närvarade liksom nuvarande socialchefen och den som tar över när socialchefen går i pension om en månad.

Mötet handlade om en förändring som kommer att ske vid årsskiftet.

Vår nuvarande chef slutar då sin tjänst och går över till annan verksamhet.
En kvinna som tidigare varit vår handledare och även vikarierat för nuvarande chefen i somras, kommer att bli vår nya chef.

Reaktionerna var blandade. Jag som sista tiden inte varit nöjd med chefen, då jag saknat feedback, respons och tid, ser positivt på en förändring. Samtidigt kan jag inte tänka mig in i om det kommer att innebära något speciellt. Skönt är det i alla fall att den nya chefen är någon vi redan känner och vi är ett par stycken som hoppas att hon tar tag i saker som inte nuvarande chefen verkar kunna göra. Men det finns givetvis även dem på jobbet som hellre hade haft nuvarande chefen kvar.

Så nu väntar man nog med lite spänning kring hur det kommer att bli efter årsskiftet.

Nytagen bild av min brorsdotter

2009-11-03T13:39:00.000+01:00

HÖST

2009-11-03T13:36:00.003+01:00

Nicole & Ryan

2009-10-18T21:49:00.007+02:00

Den 9 oktober 2009 blev jag faster för andra gången, denna gång till en söt flicka som kommer att få namnet Nicole. Hon föddes en månad för tidigt, men vägde ändå drygt 4330 gram och var 51 cm lång. Hade mamman gått tiden ut, hade Nicole vägt 5 kg enligt läkaren. Det som kanske är lite synd i sammanhanget, är att Nicole och hennes storebror Ryan kommer att få dela födelsedag. Ryan fyllde 3 år samma dag som Nicole föddes.

Nicole

Fina killen, storebrodern Ryan.

Efterlyses: Uppdatering

2009-10-18T20:57:00.002+02:00

Min goda vän Pernilla har efterfrågat en liten uppdatering här i bloggen, då det verkat vara glest mellan inläggen.

Så vad har jag hittat på den senaste tiden...?
Den 12 september var jag på bröllop i Göteborg. Brudgummen är kollega till min kära make. Det var trevligt och jag fick känna mig fin för en dag. Jag har pysslat mycket med liten men tuff, d.v.s. min söta lilla blå bil. Bromsbelägg byttes och ombesiktningen var piece of cake. Lilla blå har även blivit nylackerad på båda framskärmarna, en bakskärm och en dörr, så nu är den så fin så att jag skulle kunna ställa ut den på någon utställning och vinna första pris. Ett par middagar har vi varit bjudna på, bl.a. till brorsan som gjorde det igen. Nytt recept har hamnat i samlingen. Jag har varit och lyssnat på min nya idol, inspiratören Igor Ardoris. Jag blev helt salig efter ha fått ta del av hans visdom. Jag blev mer avslappnad av det än av chefens lektion i QiGong. I Ullared lyckades jag och gubben göra av med både en och två och flera kronor. Men vilka fynd vi gjorde! Jag kommer att ha den gosigaste jackan i vinter, så det så! Jag har haft lite semester och den blev inte alls som jag tänkt mig. Jag har blivit faster för andra gången.

Så där ja! Nu var de uppdaterat. :)

Jobb-uppdatering

2009-10-18T20:20:00.003+02:00

Efter sommarens semester förväntade jag mig att en förändring skulle ske på jobbet, att vi alla skulle få börja jobba natt igen. Det var inget som jag jublade över precis, snarare tvärtom. Men att jag aldrig lär mig... Det är kommunal verksamhet jag jobbar i och ingenting sker när det sägs att det ska göra.

Det var sagt att natt kunde bli aktuellt från typ 10 augusti och att anledningen var att yngre killar var på väg ut och för att verksamheten då skulle vara godkänd krävdes personal dygnet runt. Den 15 oktober flyttade den första av dessa yngre killar ut och den 22 oktober kommer nästa. Så natt blev aktuellt först ett par månader efter första budet. Men nätterna är inte schemalagda utan fram till årsskiftet kommer alla icke-heltidare få sätta upp sig på en lista när de kan jobba natt. Jag är heltidare och får i nuläget inte vara med på den listan. Oj vad jag lider! NOT!!! Men om det krisar kan det bli aktuellt att jag får gå in och ta natten och justera mina timmar lite hit och dit så att det inte blir övertid. Suck...

Samtidigt smids planer kring ett nytt boende, ett PUT-boende, d.v.s. ett boende för yngre ungdomar med permanent uppehållstillstånd. Personalen där och på utslussverksamheten kommer att vara densamma, vilket innebär att jag är en del av det. Alla vet vi att förändringar då blir mer påtagliga, gällande rutiner, arbetstider m.m. Schemat spökar hos oss alla och alla har vi olika tankar kring det. Osäkerhet när man inget vet påverkar mer än vad man kanske hade önskat att det skulle göra. Jag är extra orolig...hur ska det bli om det blir nätter igen...hur ska det gå med mitt dokumentationsansvar...

Det känns lite som om man just nu bara väntar och väntar... står och stampar på samma ställe hela tiden...går varken framåt eller bakåt...

Samtidigt känns det som om man vill göra något helt annat...

Vackert! Underbart vackert! Linda tycka mycket om!

2009-10-18T17:13:00.001+02:00

Okunnig!

2009-10-16T15:48:00.002+02:00

Jag läser några olika bloggar och ser titt som tätt hur videos publiceras.

Men själv lyckas jag inte hur jag än gör. Jag skulle behöva instruktioner som är så enkla att även en dum blondin som jag själv begriper.

Någon som kan hjälpa mig???

Energi

2009-09-08T10:39:00.004+02:00

Måndagen den 7 september:

Innan jobb: Ringt ett viktigt samtal.
Jobb 9.00-13.00: Klippt och klistrat månadsrapporter. Hanterat frustration. Fått prata med chefen och fått väntat besked (får halva självrisken). Visat samordnaren hur Procapita fungerar. Mailat lite. Ja helt enkelt en blandad kompott.
Efter jobb - Allt som följer här nedan:
Beställt tid för att få en dom.
Besökt Åhléns och köpt en söt liten svart väska.
Tagit ut pengar inför morgondagen.
Tankat bilen.
Köpt spolarvätska.
Gjort av med pengar på Maxi.
Fått i mig en snabblunch utanför Maxi.
Gjort av med pengar på Apoteket.
Pratat med en frisör här i Klippan angående lite hjälp på lördag. Fick igenom det!!!
Tvättat bilen.
Städat ur bilen.
Tagit fram varningstriangel och gjort den synlig.
Gett katten avmaskningstablett.
Tömt allt vad som finns med sopor.
Kört ut en tunna inför tömning.
Lagat mat.
Mailat facket.
Pratat skit med mamma.

Tisdagen den 8 september:

Kl. 8.30 genomfördes ett hörseltest som visade att jag har vad man kan betrakta som lätt hörselnedsättning. Skulle inte skada att förstärka på vänster öra. Ska sova på saken och sen rannsaka ekonomin.
Kl. 11.35 fick Lilla blå sin dom av Bilprovningen. Tyvärr blev Lilla blå underkänd, bromsarna bak tar ojämnt och måste åtgärdas. Så det kommer att bli ett besök till på Bilprovningen.
Jobb igen fast denna gång hemifrån.
Tvättat 4 maskiner.
Mat och andra vardagssysslor försvinner inte heller.

Tror inte jag glömt något. Undrar om man kan säga att jag fått lite gjort.

Nu återstår att fundera ut om och när jag vill ha lite ledigt från jobbet. Behovet finns.

Smycken del 2

2009-09-04T13:50:00.003+02:00

I onsdags kom min man hem och överraskade mig totalt. På lunchen hade han och en kollega varit iväg till en butik för att kolla läget typ. Men han finner ett halsband som han rent spontant köper till sin fru. Han är ju bara för underbar. Älskar honom massor!

Smycken del 1

2009-09-04T13:45:00.003+02:00

Detta halsband ska jag bära när vi går på bröllop den 12 september.

Dessa örhängen ska jag bära när vi går på bröllop den 12 september.

En ny Linda!

2009-08-31T08:43:00.003+02:00

Syns förändringen???

Avundsjuk!

2009-08-29T13:41:00.002+02:00

Jag är så avundsjuk!

Min vän tillika namne är just nu på semester i Turkiet och ska idag simma med delfiner.

Det vill jag också göra! Jag som är så delfintokig!

Vilken upplevelse hon kommer att få med sig hem...

Avundsjuk som sagt.

Men hon lovade i alla fall att hälsa delfinerna från mig. :)

Jag är lack!!!

2009-08-21T16:29:00.005+02:00

Den 20 augusti 2009 hade jag ett arbetspass som varade mellan kl. 11.00-23.00. Den typen av arbetspass utför jag i vår utslussverksamhet. De första timmarna på arbetspasset befann jag och min kollega oss på vårt Asylboende, då de behövde assistans. Min bil användes för transport ut dit. Min bil stod på deras parkering från kl. 11.30 till ungefär kl. 19.15. När vi skulle återvända till utsluss, upptäckte vi två repor på min bil. Dessa repor hade inte varit där innan avfärd mot Asylboendet, utan har uppkommit medan bilen stod parkerad på Asylboendets parkering. Både jag och min kollega vet att dessa repor inte fanns där innan bilen parkerades på Asylboendets parkering. Reporna är vardera 15-20 cm långa. Den ena repan sträcker sig över hela tanklocket samt en liten bit precis under tanklocket. Den andra repan sitter bredvid tanklocket.

Skadeanmälan gjordes till polisen samma kväll.

Bilen är helförsäkrad och vagnskada innebär 3000 kr i självrisk.

Nu har jag startat "kriget" mot kommunen för att få ersättning, då dessa skador uppstod när jag var i tjänst och använde bilen i tjänst. Det återstår att se om jag lider nederlag eller ej.

Men vet ni vad det värsta är? Det är inte första gången detta händer och det är inte första gången detta händer mig. I juni förra året utsattes jag för samma sak, två repor, en på vardera framskärm.

Någon som har ett annat jobb till mig?

Repa nr 1.

Repa nr 2.

Repa nr 1 & nr 2.

Det tog 31 år!

2009-08-19T14:58:00.002+02:00

Jag har kunnat studera kor sen barnsben. Är man uppväxt på landet, så har man de förutsättningarna. Men ändå dröjde det 31 år tills jag för första gången förstod och såg med egna ögon att kossor sover precis som hundar = hoprullade som en boll.

Det är inte alltid det krävs mycket för att det ska fascinera. :)

Sjökort??

2009-08-15T14:37:00.002+02:00

Undrar om jag behöver simma till bilen när jag ska hem efter jobbet ikväll?
Undrar om jag behöver sjökort för att inte köra på grund?

Bröllop 12 september 2009

2009-08-15T14:34:00.003+02:00

Så här fin ska jag vara när vi ska gå på bröllop den 12 september 2009.

Tillkommer gör svarta leggings, några fina skor och ett långt halsband av något slag.

Beslut om frisyr återstår. :)

Pappa...

2009-08-05T09:58:00.001+02:00

Den 4 augusti 2009 skulle du ha fyllt 67 år... Saknar dig...

Nytt perspektiv

2009-07-31T15:18:00.003+02:00

Torsdagen den 30 juli 2009 var det tänkt att jag skulle jobba mellan kl. 11.00-23.00. Det var en dag då allt kändes blä och jag var bara så trött på allt. Jag var gnällig och tjurig. Den enda som märkte det var förvisso bara maken, då jag jobbade ensam och då jag skickade ett och annat meddelande till älsklingen. Jag vet inte hur många gånger jag yttrade orden "jag vill hem, jag vill krypa ner under täcket, dra täcket över huvudet och hoppas att denna dag snart är slut och en ny kan komma". Tji fick jag.

Runt kl. 21.45 ringde jobbtelefonen, det var boendet. De var i desperat behov av assistans, okänt för hur lång tid. En av personalen i tjänst hade akut fått fara iväg till sjukhuset med en av killarna och den andra personalen i tjänst blev då ensam kvar på boendet med resten av killarna. Den verksamhet i kommunen som har bakjour till oss andra, körde ut och var på plats tills jag anlände. Jag hade inget val, det var bara att bege sig dit. Det slutade med att jag fick stanna hela natten och inte kunde köra hem förrän kl. 08.00 imorse.

Jag insåg dock på vägen hem att denna natt på boendet var mycket nyttig för mig. Det jag gnällde om och det jag kände under torsdagen, kändes inte lika stort och överväldigande när jag fick se vad andra går igenom och hur de mår och hur de hanterar det hela och hur långt det kan gå. Då kändes genast allt jag gnällt om som små bagataller, små i-landsproblem.

Att en natt kan ge en nytt perspektiv på saker och ting.

Sjukvårdsupplysningen tack!

2009-07-26T22:01:00.001+02:00

Kan man vara magsjuk utan att kräkas?

GRATTIS ELVIS!!!

2009-07-23T14:11:00.007+02:00

Jag kan inte sluta tycka om dig,

tycker om dig villkorslöst,

oavsett vad som händer och sker.

Grattis på 1-årsdagen sötnos!

Taget efter ankomst till Lilla Forsby i oktober 2008.

Taget i trädgården i Lilla Forsby juli 2009.

KATTSKRÄLLE!!!

2009-07-23T12:20:00.002+02:00

Tisdagen den 21 juli 2009 såg jag fram emot en trevlig utflykt med nära och kära. Utflykten skulle gå till Maria Magdalena Marknad i Åhus, en stor marknad som jag är mycket förtjust i. Utflykten blev av men humöret drogs ner lite av händelse på morgonen. Ansvarig för händelsen är kattskrället här hemma vid namn Elvis/Elvisa.

Jag hör henne krafsa på golvet i matrummet och går in för att se vad hon gör. Jo, då har hon kissat en stor pöl på golvet. För de som inte vet, så luktar det allt annat än gott när katterna skvalar. Det var bara att börja städa. Vi började även leta efter fler ställen hon varit på, då vi känt denna hemska doft under ett par dagar men utan att hitta orsaken. Under vår sökning finner vi blöta tidningar i vår pappersinsamlingskasse. Efter lite städning åker vi iväg på vår utflykt, dock med viss arg underton.

När vi kommer hem, blir det ännu mer städning. Kattlådan rengörs totalt, ny sand hälls i, golv våttorkas o.s.v. Under denna städning hittas mer kiss i en kattkorg samt lortar i en transportbur och i "lådan" längst ner på kattställningen. Jag tror inte jag behöver säga något om hur arg, ledsen och besviken jag blev. Hon som varit duktig från första dag och alltid gått på lådan.

Medan jag städade, höll jag en lång föreläsning för katten och läxade upp henne. Hon förstod nog. Hon verkar ångerfull och ska gottgöra genom att vara extra kelig. Jag tycker väldigt mycket om henne, men sånt här kan göra mig vansinnig.

Inte nog med detta, semestern är också slut. I måndags den 20 juli började jag jobba igen.

Minnen av mig

2009-07-18T00:05:00.000+02:00

Alltid roligt att se vad folk kommer ihåg av en! Oavsett om dom är nära eller inte. Om du läser detta, även om vi kanske inte träffas så ofta, lägg in en kommentar om ett minne av dig och mig, vad som helst, bra eller dåligt! Fast du har väl bara goda minnen av mig va? Lägg sedan en liknande text på din egen blogg om du har någon, du kommer nog bli förvånad över vad folk minns samt få dig några glada återupplivade minnen.

(Jag tror inte jag får många kommentarer, men någon kanske.)

Grannkoll

2009-07-16T22:01:00.002+02:00

Den 28 juli 2009 kan vi fira ett år i huset. Tiden går fort när man har roligt.

En av våra grannar har ett bageri och där har vi (oftast Albin) varit ett flertal gånger och köpt nybakade frukostbullar på lördagsmorgnar. Ibland står bagarens man bakom kassan och han är gärna lite social och snackar bort en stund. (Vad heter egentligen en kvinnlig bagare?) Han har även varit nyfiken under tiden vi har fixat med huset och tittat in ett par gånger och bytt ett par ord. Både i bageriet och här inne hos oss, har vi fått berättat för oss samma sak ett par gånger.

I detta område är det tydligen vårt hus som haft störst omsättning boende. Han från bageriet har full koll på alla som bott här verkar det som. Han menar att de som flyttat in har alla i genomsnitt bott här i 3-4 år innan de flyttat ut igen, men huset har alltid sålts snabbt. Det har aldrig stått tomt någon längre tid.

Efter att ha hört om detta mer än en gång, sa jag till Albin att jag tror att grannarna har slagit vad om hur länge vi kommer att bo här. De har säkert satt pengar på när vi flyttar ut. Albin svarade att vi kanske borde fråga dem om hur mycket potten är uppe i. :)

Nä vi ska nog bryta trenden...

Ser ni någon skillnad?

2009-07-14T23:18:00.000+02:00

Just det!

2009-07-13T23:52:00.001+02:00

En fluga gör att man inte somnar!

Aldrig mer semester?!?!

2009-07-12T22:47:00.003+02:00

Det är inte bra att ta semester. Inget blir någonsin sig likt igen efter semester. Två år på raken...

Inför förra årets semester hade jag landat ordentligt på min arbetsplats, jag hade utvecklats och växt, jag hade fått roligt ansvarsområde och förtroende att vikariera för samordnaren. Jag mådde bra och trivdes. Sen kom hösten och jag hade under tiden som vikarierande samordnare sett på verksamheten med nya ögon. Jag började må dåligt...på arbetet, ej utanför arbetet. Jag hittade egentligen aldrig riktigt tillbaka.

Sedan den 1 april har jag sluppit jobba natt, vilket jag mått mycket bra av. Dygnspassen tidigare påverkade mig mer än jag kanske trodde från början, dygnspassen påverkade min lediga tid mer än jag önskade. Anledningen till att nattarbete försvann, är att jag på sätt och vis bytt tjänsteställe och det blev då andra arbetstider, men det nya tjänstestället är under utveckling, det är i uppstarten. Nu har jag semester och när jag kommer tillbaka dröjer det inte länge förrän förändringen är ett faktum. Samordnaren ringde mig efter halva min semester och frågade om hon på mitt befintliga schema fick lägga in en natt i veckan. Det handlar då om sovande jour med arbetstid fram till morgonen/förmiddagen. Det som föranledde detta är att vi ska få ut nya killar i verksamheten och dessa har en så ung ålder att vi måste ha personal dygnet runt. Länsstyrelsen godkänner det annars inte. Jag måste ju acceptera läget, verksamhetens bästa bestämmer. Så nu blir det natt igen, från runt 10 augusti som det ser ut nu.

Så maken är redan förvarnad om att Katastrof-Linda/Koko-Linda åter gör entré när denna förändring träder i kraft. Jag landar ju aldrig direkt...

Tack för dator som kan sysselsätta mig när jag inte kan sova...

Nu kommer dem!

2009-07-12T15:32:00.005+02:00

Bilar - Åbäke

2009-07-12T15:14:00.002+02:00

Vi äger två bilar. Den som står på mig är en liten blå söt och tuff Seat Arosa. Den som står på maken är en lite större silvrig Toyota Avensis. Dessa två bilar har den senaste tiden spenderat mer tid på verkstaden än här hemma på vår parkering. Ja det känns så i alla fall.

Seat Arosa
Besök 1: Kontrollampa som talade om att det var dags för grundservice började lysa. Efter att den lyst ett litet tag, kom ett erbjudande från Seat om just grundservice till ett vettigt pris. Detta utnyttjades.
Besök 2: Värmen försvann mystiskt i bilen och vi lyckades inte på egen hand ta reda på vad det berodde på. Det verkade inte vara fel på termostat eller reglage exempelvis. Bilen lämnades in för felsökning. Jättekloka blev inte de heller, men de ville testa med att hälla i specialmedel motsvarande kylarrens. Vi sa ja, men det fick vänta ett par dagar då de inte hade medlet hemma.
Besök 3: Medlet hälldes i men inte hjälpte det. Nu verkade det som om de kommit fram till att det berodde på vattenpumpen, att det inte cirkulerade som det skulle.
Besök 4: Vattenpump och kamrem byttes. Tydligen hade något i vattenpumpen gått i två delar. Nu finns det värme, milt uttryckt.

Toyota Avensis
Besök 1: Efter inköp av denna bil, hade vi en månads garanti som innebar att Toyota-handlaren står för kostnaden för sådant som eventuellt kommer fram i besiktningen och som innebär trafikfara. Besiktningen visade att en spindelled behövde bytas liksom en lampa. Toyota åtgärdade detta.
Besök 2: Under hemfärd från besök 1, började det skrapa och banka vid varje inbromsning. Även denna blondin begrep då att något var fel. Även fälgen blev varm efter körning. Maken ringde Toyota som fick ta sig en ny titt. Nu är det ljudet borta.

Sen dessa två besök, har vi även haft problem att starta bilen. Ibland har den totalvägrat. Min bror hjälpte oss att byta en s.k. bottenkontakt, så nu är det problemet åtgärdat.

Jo, sen var det den där bakspegeln också som maken har lyckats backa sönder. Han undrade vem som hade varit så dum och ställt en soptunna just där han skulle backa. Ja ja, karlar!

Bilar är ett åbäke! Fast bra att ha!

Projektet från helvetet

2009-06-30T10:57:00.005+02:00

Rubriken var kanske aningen överdriven, men ett projekt av större omfattning har nu dragit igång: Husprojektet!

I lördags tvättades hela fasaden och det var inte nådigt. Men rent blev det och stor skillnad märktes och huset var gult trots allt. Mörbultade var vi men väldigt nöjda.

Ser ni vad som är tvättat och vad som inte är tvättat? :)

Nu under veckan ska vi försöka få tag i lite brädor, då vissa enstaka brädor på huset måste bytas ut. Det verkar vara lättare sagt än gjort, då husets brädor är av gammalt mått som inte går att få tag på idag. Så nu får vi vara kreativa! När brädor är införskaffade ska de grundmålas och sättas upp. Övriga huset ska få en översyn på vad som behöver skrapas innan färgen kan strykas på.

I helgen eller under nästa vecka kommer det roligaste igång, själva målningen. Gul färg nr 426 blir det!

Min favorit i min trädgård

2009-06-25T16:33:00.004+02:00

Simba 1996-2009

2009-06-24T10:10:00.000+02:00

Sov gott, Simba...

Ryan - min brorson

2009-06-24T10:00:00.009+02:00

Kanske tiden är inne...

2009-06-23T22:15:00.010+02:00

...för en uppdatering?!?! Var ju evigheter sen jag skrev något trevligt inlägg, så här kommer en lista på senaste nytt från Linda L kryddat med lite bilder.

* Den 6 april fick vi en inneboende, min kära broder. Det berodde inte på några trevliga omständigheter utan p.g.a. att han och hans dåvarande sambo separerade. Ett tioårigt långt förhållande nådde då sitt slut och tyvärr på ett tråkigt sett. Utan att gå in på detaljer, så var advokater inblandade. Processen är över och min bror har nu åter funnit kärleken. Rebound eller inte, min bror är lycklig. Så som jag såg honom dagen innan han flyttade hit, så unnar jag honom all lycka, kortvarig som långvarig. Typ två månader senare agerade vi flytthjälp när han flyttade in i sin nya lägenhet.

* Den 25 april var det dags för en reunion för de som gick ut nionde klass för 15 år sedan i Hässleholms kommun. För mig var det givet att inte närvara, inte med de upplevelser jag har från den klassen. Visst, på den tiden är man egoist och har svårt att sätta sig in i andra människors känslor och nu när man är några år äldre är man förhoppningsvis klokare, men jag är av uppfattningen att det är lätt att falla in i gamla roller vid sådana tillställningar. Men jag var inte ensam om att inte gå. Av 500 inbjudna, kom 80 stycken. Från min skola var min klass mest representerade med 9 deltagare. Efter samtal med en av dem som var med, fick jag mig en och annan tankeställare, på gott och ont och mycket har snurrat i huvudet. Fast en mycket god sak fick jag ut av detta, jag har fått en underbar kontakt med en som gick i min klass och som tydligen också har dåliga erfarenheter (inte hon som jag nämnde att jag samtalat med utan en annan tjej). Vi pratar på msn nästan dagligen och det är som att läsa sina egna ord när man läser det hon berättar. Jag kan inte med ord beskriva hur värdefull denna kontakt är för mig.

* Den 27 maj firade jag och min käre make 3-årig bröllopsdag. Firade och firade, ja det var svårt att göra den dagen p.g.a. att jag jobbade 11-23. Men det tog vi igen den 29 maj med bio och restaurangbesök och allmänt mys och njutning av varandras sällskap.

* Den 18 juni tog min kära mamma ett svårt beslut. Hon insåg då att voffen inte mådde bra. Den dagen fick han ta sina sista andetag. De hade gjort det jättefint med tända ljus och en filt för honom att ligga på. Tårarna rann på min kära mamma och saknaden är stor. Men han var gammal, levde lite på övertid, och åldern hade tagit ut sin rätt.

* Efter sisådär tre besök på verkstad har jag nu återigen värme i min bil. ÄNTLIGEN!!! Och det är inte lite värme om man säger så. I samma veva fick min lilla bil en skylt som talar om vad den är för något:

(Även kallad LMT av min kollega.)

* Makens gamla skrothög såldes på Blocket, tog enbart 10 minuter för att få den såld och typ 30 minuter att få in pengar på kontot. Ny bil införskaffades, stor och med dragkrok. Nu har vi ju plats till barnvagn... Nej inget är på gång! Visst är det en skönhet:

* Den 13 juni var vi bjudna på grillfest hos makens chef. En mycket trevlig kväll med roligt sällskap, god mat, många skratt och mycket dricka. Det kan ju bli så när chefens fru jobbar på systemet. Jag fick se min make må väldigt dåligt på natten sen, men han fick själv städa badrummet. :)

* Nu är sommaren här med marknader som följd. Jag älskar att gå på marknad! På en av dem jag hittills varit på (har hunnit bli tre stycken redan), så gjordes dessa två fynd:

Denna tröja ska min underbara brorson få och jag har förstått nu att den verkligen passar honom. Han är tydligen en riktig orädd vilde. Han ska bli storebror i början av november och min bror hoppas att barn nummer två blir en lugn liten sötnos. :)

De som eventuellt har missat det, så kan jag berätta att jag är en delfinfantast. Detta skärp är senaste tillskottet till min samling.

* Nu har min underbara semester börjat. Inget jobb förrän den 20 juli igen!!! Då kanske med lite gul färg på fingrarna. Det stora projektet som ska genomföras under semestern är att måla om huset.

En nästan bortglömd utmaning.

2009-05-11T14:19:00.003+02:00

En god vän utmanade mig i sin blogg för länge sen och häromdagen slog det mig att jag nog inte ännu antagit den utmaningen. So here we go...

1. Hur gammal är du om fem år? 36 år.
2. Vem var den sista du träffade? Jag träffade på en hel del människor i affären för ett par timmar sedan, bl.a. en trevlig kassörska som ville ha lite pengar av mig.
3. Hur lång är du? Ca 1.60.
4. Vilken var den senaste film du sett? X-men origins Wolverine.
5. Vem ringde du senast? Jag försökte nå min mamma i helgen, men hon var inte hemma.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag svarade på ett sms till gubben där jag skrev: "Din älskling är inte jätteaktiv. Men handlat har hon och tvättar gör hon och leker på dator gör hon."
7. Vad är helgens planer? Lördagen kommer att gå i lugnets tecken utan speciella planer. Söndagen kommer att innebära jobb mellan 12-23. Har bytt ett pass med en kollega nämligen.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror helt och hållet på vad det gäller.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? De var gifta ända fram till dagen då döden skiljde dem åt.
10. När såg du senast din mamma? Den 25 april när hon kom hit för lite födelsedagsfirande och lite gardin-fixande.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå.
12. När vaknade du idag? Runt 8-tiden tror jag det var.
13. Har du någon gång hittat en katt? Nä men en katt har hittat oss.
14. Vilken är din favoritplats? Mitt hem.
15. Vilken plats föredrar du minst? Efter den 23 januari 2003 är svaret givet: Sjukhus.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Geografiskt sett på samma ställe men på andra plan har jag tagit stora steg. Det finns en förhoppning om att få höra barnfötter trippa rundor i huset, att andra arbetsuppgifter ligger på mitt bord...
17. Vad skrämde dig som barn? Att det skulle hända mina nära och kära någonting, behövde inte vara något livshotande utan bara det faktum att jag inte ville att vi skulle splittras på något vis.
18. Vem fick dig att skratta senast? Gubben eller katten - de är jämt skyldiga till sådana handlingar.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Jag är nog inte riktigt det.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och, men använder mest den bärbara.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Det är inte många klädesplagg på kroppen under natten, men underkläder är vanligt förekommande.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Själv har jag två på "min" halva.
23. Hur många landskap har du bott i? Skåne (flyttat runt lite), Västergötland (Skövde)... Ja det var nog alla så två totalt.
24. Har du någon gång spytt på någon? Nope.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Oftast vill jag nog ha något på fötterna.
26. Är du social? Det finns nog tyvärr en och annan liten brist där. Det finns åtminstone lite jag skulle vilja förändra och förbättra på detta område.
27. Vilken är din favoritglass? Choklad!
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala någon att måla om hela vårt hus, köpa större bil, betala lite skulder kanske... Framför allt unna oss båda något ordentligt!
29. Tycker du om kinamat? Finns en del gott på menyn där så varför inte.
30. Tycker du om kaffe? Nope.
31. Vad dricker du till frukost? Oftast juice.
32. Sover du på någon särskild sida? Höger sida.
33. Kan du spela poker? Inte direkt.
34. Tycker du om att mysa? Absolut, men inte med vem som helst.
35. Är du en beroendemänniska? Man kan vara beroende på olika sätt och på två sätt är svaret ja och i övrigt är jag en självständig människa.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Japp, gick i samma klass som en under hela grundskolan och hela gymnasiet.
37. Vill du ha barn? Utan tvekan, jajamänsan!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, har även läst spanska, tyska och latin i skolan men de är idag inte mina styrkor.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nä inte vad jag kan minnas.
40. Föredrar du havet eller en pool? Föredrar friheten som havet betyder för mig.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Mitt hem i första hand.
42. Äger du dyra smycken? Min vigselring är nog den dyraste i min ägo.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nope.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En Polly... Ja jag är oförbätterlig.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Den som får mig att skratta mest och hur tjatigt det än låter så är det min underbare man.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett tydligt ärr i ögonbrynet. Tror jag fick det som liten när jag trillade och slog i någonstans. Så bra minne har jag.
47. Vad har du för ringsignal? Ett par personer har egen ringsignal hos mig, men den generella signalen är Looney Toons. Ja jag är knäpp!
48. Har du kvar något klädesplagg från när du var liten? Inte i min egen ägo.
49. Flirtar du mycket? Bara med älsklingen.
50. Vart togs din profilbild? Hos en fotograf när jag var ett par-tre år gammal.
51. Kan du byta olja på bilen? Jag är en blondin på det området.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nope, inte än så länge.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Det var nog "Asyl" av Liza Marklund.
54. Läser du dagstidningen? Vi får NST dagligen, så den bläddras det i.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nope.
56. Dansar du i bilen? Diggar rejält gör jag i alla fall.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? 104,7, hette tidigare favorit men nu blivit rockkanalen.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En handlingslista.
59. När var du i kyrkan senast? Jag har inte varit inne i någon kyrka i år i alla fall, men däremot tänt ljus i minneslunden.
60. Vilka personer utmanar du? Jag lämnar det öppet till alla som känner sig manade.

Ignorerad!

2009-05-08T14:59:00.002+02:00

Det är en känsla jag har haft mer än en gång de senaste dagarna. Har jag gjort något fel?

Tragiskt...

2009-05-06T22:27:00.002+02:00

Jag bläddrar i tidningen dagligen.
Jag reflekterar över att det dagligen skrivs om olika tragedier som sker runt om i vårt land.
Jag har dagligen alltid haft distans till allt sådant, då det aldrig varit något som drabbat mig själv eller mina nära och kära.
På sätt och vis är det fortfarande så, men samtidigt har det tagit ett steg närmare och blivit mer verkligt.

Två olyckor hände för några få dagar sedan...inte långt från hemmet respektive arbetet.
En 18-åring dog efter en olycka med en gokart. Den killen var kompis med dottern till min mans kollega. Vet inte hur denna dotter tagit detta...
En 5-årig flicka dog när hon och hennes pappa var på väg för att köpa frukostbullar och de då krockade med en lastbil i en korsning. Flickan ska ha dött på plats och pappan vårdas för allvarliga skador i Lund. En av mina kollegor känner familjen och hennes dotter brukade leka med 5-åringen. Min kollega har tagit detta väldigt hårt. Hur stöttar man? Jag riktigt rös när jag passerade olycksplatsen idag. Där fanns blommor, lyktor och en nalle...

Ibland är livet bra grymt...

24 april 2009

2009-04-28T11:23:00.002+02:00

Detta datum var det någon som fyllde 31 år. Vem kan det ha varit? Jag såklart! Blev jag bortskämd? Jajamänsan! Här nedan följer min födelsedag i bilder:

Grattiskortet från min kära familj: make, mamma, bröder, svägerska. Översta bilden är givetvis framsidan och den andra bilden är givetvis insidan. Det är skapat av min kreativa make.

Med grattiskortet ovan medföljde denna vackra underbara fantastiska stereo. Min gamla, som hängt med i minst 15 år, la helt plötsligt av och jag med mitt musikberoende satte genast upp en ny stereo högst på önskelistan. Ibland får man vad man önskar sig... Jag har nog varit snäll. Ljuv musik...

Sen kom mamma med ett par extra presenter passande en delfinfanatiker, vinflaska och mugg:

Utöver detta, så har jag världens bästa kollegor. Jag fick glass med bär samt slapp betala för kvällsmaten som bestod av goda grillade korvar. Grillat är gott!

Grattis till mig!

KRIG!!!

2009-04-26T12:55:00.003+02:00

Härmed förklarar jag krig mot fåglarna!

Var och varannan dag som jag kommer ut för att ta min lilla bil och köra lite, så är den inte helt blå utan fylld av vita prickar av varierande storlek.

I onsdags var det så mycket prickar att en kollega reagerade och undrade var jag har gjort fåglarna som får dem att hämnas på detta vis. Jag var helt oförstående.

På vägen hem den dagen körde jag inom en gör-det-själv-tvätt och tvättade bort alla prickar så det inte skulle börja fräta i lacken. Sisådär fyra timmar senare skulle jag ut och lägga en sak i bilen och upptäcker då till min förtvivlan att den återigen är helt vitprickig. Djurvännen i mig försvann!

Dagen därpå tvättade jag återigen bilen och fick också order av gubben att fortsättningsvis parkera min bil i carporten så tar han över fåglarnas toalett som parkeringsplats. Han menade att min bil är i bättre skick och att det då inte gör något om hans bil får prickar.

Tror ni han har haft en vitprickig bil sen dess???

Många inlägg...

2009-04-20T19:31:00.002+02:00

...blev det!

Bildbevis

2009-04-20T19:29:00.002+02:00

Känns något som en utmaning, så ska den utmaningen antas… Eller hur Linda?

Otursförföljd

2009-04-20T19:27:00.001+02:00

Den 15 april 2009 var inte min dag. Jag vaknade upp med huvudvärk som bara blev värre och värre och det kändes som om huvudet verkligen skulle sprängas i tusen bitar. Spänningshuvudvärk som hette duga och som ingen tablett kunde råda bot mot. Jobbet måste dock skötas, så bita ihop och köra iväg var det enda som gällde.

Ett arbetspass på 12 timmar, från kl. 11.00 – 23.00, låg framför mig och skulle innehålla bl.a. personalmöte på utsluss, personalmöte på asylboendet, inköp på Willys… Personalmötena gick bra men det var nog det enda som gick bra. På väg till Willys hamnade jag mitt i eftermiddagsrusning och trafikljusen hann säkert slå om både 3 och 4 gånger innan jag hade passerat dem. Irriterande! Mellan dessa trafikljus och Willys började något blinka illavarslande rött på instrumentpanelen. Aj då, det varnade för något med vattnet. Aj då, mätaren passerade 110. Det förstod t.o.m. denna dumma blondin att det inte var ett gott tecken. Jag kom dock fram till Willys parkering utan några direkta konsekvenser. Jag ringde både gubben och brorsan och undrade vad de gjort med min bil dagen innan då de bytte termostat. Bilen mådde ju tydligen inte bra av det. Jag fick förbud att köra fler meter med bilen, då det kunde orsaka ytterligare skador. Jag ringde min kollega och förklarade läget. Han fick sig ett gott skratt när han skulle försöka förklara för mig vad jag skulle kolla under motorhuven. Det enda jag ju har gjort där är att fylla på spolarvätska. Det hela slutade med att han fick komma till min undsättning. Bilen var snustorr och jättetörstig. In på Willys igen och köpte kylarvätska och vatten. Bilen gick sedan utan protester till vår personallägenhet. MEN! När hemfärd skulle ske strax efter kl. 23.00 hände det igen, halvvägs hem fick jag snabbt svänga in i en form av parkeringsficka och stanna bilen. Mätaren stod än en gång på 110 och bilen i princip kokade. Gubben och brorsan fick komma till min undsättning denna gång. Bilen kom hem men inte utan att koka ännu en gång. Dagen därpå fick jag ha skjuts till och från jobbet, så att min bror, mekanikern, fick ta sig en titt på bilen medan jag jobbade. Gamla termostaten är nu tillbakasatt och bilen har inte kokat sen dess. Anledning till byte av termostat: Jag får ingen värme i bilen. Stackars lilla blå.

Oturen slutade ju givetvis inte med detta. Under arbetspasset hände även följande saker, små i sammanhanget men många bäckar små… Jag skulle slänga sopor i en djup och nyligen tömd soptunna. Alla mina nycklar i min nyckelknippa, bil, hus m.m., skulle givetvis även följa med däri. Linda är inte lång, så hon fick improvisera. En pinne blev ett viktigt verktyg för att återigen ha nycklarna i min ägo.

Ett 4 GB stort USB-minne fyllt med musik tappades någonstans, men var? På Willys parkering, på grusplanen utanför personallägenheten, i personallägenheten, ja var? Undrar om jag någonsin kommer att få veta svaret. USB-minnet verkar borta. Detta underbara minne som gjorde mina bilresor lite mer trallvänliga. Det gick ju att sätta direkt i bilstereon, så massa skivor inte behövde ta plats. Okej, jag har redan köpt ett nytt…

Som sagt inte min dag!

Dagen därpå började ju inte bättre, katten som välter ut ett påskris som står i vatten här bredvid datorn… Fast där får jag skylla mig själv litegrann…

Uppdatering: Allt annat än jobb

2009-04-20T19:23:00.003+02:00

Sådant som rör förändringar på jobbet är nu uppdaterat. Vad har då hänt utanför jobbet sen jag senast bloggade? Tja, för mig har det nog varit händelserikt medan det i andras ögon inte alls har varit så, men några milstolpar kommer här.

* Baddräkten har anlänt! Och ja, jag har faktiskt varit iväg och simmat. En gång i alla fall… 16 längder = 400 meter… En början i alla fall…

* Jag lyckades med bravaden att tappa en mobiltelefon i vatten. Av någon märklig anledning ville den sen inte fungera riktigt som vanligt. Vi valde att inte ersätta den utan jag köpte en annan telefon i samband med att jag förlängde mitt abonnemang. Ny telefon blev… TADA!

* Det har varit kunglig förlovning, något jag följde med spänning på jobbet med hjälp av rapport av min namne i Malmö. Tack Linda för att du drog med mig i den rojalistiska yran.

* Jag har varit inne i en erotikbutik och shoppat. Jodå, ni läste rätt! En Ullaredsresa planerades och genomfördes tillsammans med bl.a. mamma och hennes väninna. Dessa två lite galna människor var ju bara tvungna att då också besöka Erotik Outlet som öppnat nära Gekås. En kollega till mig bad mig hålla utkik efter en poncho inne på Gekås till henne och sa också skämtsamt att jag även kunde shoppa till henne på Erotik Outlet. Skämt eller allvar, sånt kan man bara inte säga till mig utan att jag gör något av det. Så när jag sen träffade min kollega fick hon en ask choklad av typ after eight men till formen av snoppar. Hon blev överlycklig!

* Köket har efter MYCKET om och men nu blivit färdigmålat av MOI! Nu börjar det bli hemtrevligt, då även gardiner nu är uppsatta där. Resterande gardiner till övriga rum fixas på lördag. Nästa projekt: Skapa ett litet trädgårdsland. Hur? Vetetusan!

* Jag blir inte av med en smärta i vänster sida av magen. Jag har varit iväg på en typ av undersökning, men den visade ingenting onormalt.

* Vi har fått en inneboende, synd bara att det beror på vissa tråkigare omständigheter.

Uppdatering: Jobb

2009-04-20T19:21:00.000+02:00

Många turer har det blivit…

Steg 1: Heltidstjänst med ett schema med 8 dygnspass på 4 veckor + ett par personalmöten utanför dygnspassen på boendet för ensamkommande flyktingbarn (asylboendet).

Steg 2: Oj då, går det inte att jobba med dokumentationsprogrammet Procapita ute på boendet? Hur ska Linda då kunna fullgöra sitt ansvarsområde? Jo, 50 % med ett schema med 4 dygnspass på 4 veckor på asylboendet och 50 % med ett schema med dagturer där annan verksamhets dator lånas för ”dokumentationshandläggning”.

Steg 3: Schemat behöver förnyas något, men 50-50 tjänsten kvarstår med den lilla förändringen att ett dygnspass blir tre dagturer på asylboendet.

Steg 4: En utslussverksamhet ska startas upp. De ungdomar som har fått permanent uppehållstillstånd och som har fyllt 18 år, behöver någonstans att ta vägen och där stöttning och hjälp finns för att underlätta en integration i det svenska samhället. Linda visar inget intresse, då den verksamheten inte ska innehålla heltidstjänster utan tjänster på 75 % och Linda inte vill gå ner i tjänstgöringsgrad. Sen kommer erbjudandet, som krävde noga övervägande: Jobba 75 % i utslussverksamheten och ha kvar 25 % kopplat till asylboendet och använda de 25 % till att fortsätta ha ansvar för dokumentationen i Procapita. Linda skrev listor med för och emot.

Vad talar FÖR att byta till utsluss?
* Inga nätter, då verksamheten inte är bemannad den tiden på dygnet. Nätter mår jag ju inte bra av.
* Procapita-ansvaret kvarstår, vilket glädjer en administratör.
* Behöver inte gå ner i tjänstgöringsgrad, vilket glädjer ekonomin lite.
* Det blir mindre körning, då utslussverksamheten ligger närmare.
* Jag får en chans att börja om och få lite ny energi.
* Jag minskar ner på kontakter på gammal arbetsplats som tyvärr skapar frustration.

Vad talar EMOT att byta till utsluss?
* Börja om helt och hållet igen med att starta upp en ny verksamhet. Ny organisation, nya turer i beslutshierarkin, nya beslut, nya uppgifter, allt nytt. Finns orken?
* Asylboendet har en bekant grund att bygga vidare på. Den kan förvisso ruckas på när ny personal kommer in.

Det blev då väldigt tydligt att FÖR väger över och innehåller de starkaste skälen. Så från den 1 april är det nu i denna nya verksamhet jag befinner mig och beslutet känns mer och mer rätt för var dag som går.

Om jag har fått de 805 kr som jag skrivit om tidigare och som jag suckat rätt högt om? Jajamänsan, den 30 januari satt de på mitt konto. Inte en dag för tidigt!

Filosofiska funderingar

2009-04-20T19:20:00.000+02:00

Allvarlig fundering: Om du visste exakt vilken dag som var din sista dag här på jorden, vad skull du göra då?
Kul tanke: Hur hög elräkning har egentligen en lampaffär?
Märkligt: Köra för fort förbi en polisstation: En utmaning, ren idioti eller rentav kul?

Bröstcancer

2009-04-09T11:20:00.001+02:00

Denna kvinna går världen runt, för bröstcancern.

Var vänlig och sänd henne vidare till din egen blogg så att hon kan nå sin destination.

Be en bön för alla som har drabbats av denna förfärliga sjukdom

UTMANING 2

2009-03-09T00:19:00.003+01:00

Min namne Linda ligger bakom denna utmaning också…

REGLER
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du? Man fick ju inte skriva sitt eget namn som svar, vilket förresten är Linda, så då skriver jag istället Lisa.
2. Ett ord på fyra bokstäver: Lamm
3. Flicknamn: Lena
4. Pojknamn: Lennart
5. Yrke: Logoped
6. Färg: Ljusblå
7. Klädesplagg: Långkalsonger
8. Mat: Lövbiff, varför inte med mango.
9. Sak i badrummet: Läppstift (dock inte i mitt badrum, men säkert i någons)
10. Plats/stad: Luleå
11. En orsak att vara sen: Oj oj oj…svårt. Långsamhet kanske.
12. Något man skriker: Lyssna! (Kanske för att få någon att lyssna)
13. Film: Lejonkungen
14. Något man dricker: Läsk
15. Band: Lordi
16. Djur: Lejon
17. Gatunamn: Laxgatan
18. Bil: Lexus
19. Sång: Lilla fågel blå.

Precis som jag skrev i förra utmaningen så känner jag inte så många som bloggar och som jag kan utmana som inte redan antagit en likadan utmaning. Så jag lämnar även denna öppen till alla som känner lust att delta...

UTMANING 1

2009-03-07T10:20:00.004+01:00

Min namne Linda ligger bakom denna utmaning…

REGLER
1. Länka till den som utmanade dig.
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.

MINA SJU SANNINGAR
1. Det var bara en låt som fick mig att somna när jag var liten: ”I en sal på lasarettet”.
2. Jag har fobi för höjder och sprutor.
3. Pappa är borta. Mamma lever inte för evigt. Jag tänker alltför mycket framåt. Jag är nu livrädd för vad som händer med oss syskon och relationerna oss emellan när inte heller mamma finns kvar. Mamma mår bra, men ändå… tanken finns där.
4. Jag vill bli mamma.
5. Jag har ett, enligt egen utsago, mycket bra minne. Inte många som slår mig på fingrarna där.
6. Jag är nog lite av en prylentusiast.
7. Jag tror på ödet och skyddsänglar.

Jag kan tyvärr inte utmana sju personer, då jag inte känner sju personer som bloggar. De flesta av de som jag känner som bloggar, har redan gjort denna utmaning i sina bloggar. Så jag lämnar detta öppet till alla som inte berättat om sina sanningar...

Lååååång lista!

2009-02-16T21:32:00.006+01:00

En god vän skickade över en lååååång lista till mig som hon tyckte skulle vara kul att få se mina svar på. Jag väljer att publicera den här, så att fler får chansen att eventuellt lära sig något nytt om mig. Om intresse ej finns, så är det bara att hoppa över detta inlägg.

Vilken svordom använder du mest? Jag måste tänka på mitt språk i mitt arbete, så jag jobbar aktivt på att sluta använda svordomar. Men när de kommer så är de av ”traditionellt” slag, typ jävla.
Äger du en iPod? Nej, jag äger bara mp3-spelare av annat slag.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Jag arbetar obekväma arbetstider, så väckarklockan kan vara inställd på flera olika klockslag beroende på vilken dag det är. Tidigaste tiden är nog strax innan kl. 6.00.
Hur många resväskor äger du? Jag äger faktiskt ingen riktig resväska, enbart väskor av sportbag-typ som används istället. Om jag behöver ”riktiga” resväskor, lånar jag av mamma än så länge.
Använder du flip-flops? Nope.
Var köper du dina matvaror ifrån? Jag handlar oftast på Maxi eller Citygross.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Definitivt ta bilden. Avskyr att vara med på bilden.
Vilken var den senaste filmen du såg? Jag är dålig på att titta på film. Jag får aldrig ro att sitta still tillräckligt länge för att se färdigt en film. Så biobesök exempelvis händer inte alltför ofta, men ett sådant ska planeras in inom den närmaste framtiden. Vi fick biobiljetter i julklapp av kommunen nämligen. Så senaste filmen får nog bli ”Vem är Forrester” som gick på tv för inte så länge sedan, en film jag sett en gång tidigare.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Jag kan lättare vara mig själv, känna mig ledig och känna glädje i det jag gör i mindre konstellationer så svaret blir givet att jag då umgås med en vän.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Antingen en större bil eller anlita någon som kan måla om hela vårt hus utvändigt.
Har någon någonsin kallat dig lat? Nej, inte vad jag kan påminna mig. Det är bara jag själv som kallar mig det ibland.
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Jag har aldrig provat någon form av sömnmedicin. Jag är glad så länge jag slipper, då jag ser effekter av det på jobbet.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? CD-spelaren används inte lika mycket som datorn när det kommer till att vara musikspelare. Men CD-spelaren i bilen spelar just nu mycket schlager för mig.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Oj… Min favoritmusik är irländsk musik, men någon specifik artist/grupp kan jag inte nämna.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? Det har varit mycket bubblande mellan mig och en annan i veckan, men det som sagts där stannar hos enbart oss två.
När var senast någon stötte på dig? Maken stötte precis till mig i här i soffan. ;)
Vad åt du till middag senast? Till middag idag blev det en rätt som kallas köttfärsgratäng taco där nachos är viktiga tillbehör.
Använder du huvtröjor? Detta är något jag använder titt som tätt, väldigt ofta nu när det är s.k. vinter.
Kan du vissla? Någorlunda bra, om jag gör min egen bedömning.
Vem var den senaste som ringde dig? Det var nog maken som ringde mig häromdagen. Vi brukar höras av när vi är på väg hem från jobb eller andra aktiviteter. Nu under helgen som gått så har telefonen varit väldigt tyst.
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Jag kan inte åka vad som helst på ett nöjesfält, speciellt inte sådant som befinner sig någorlunda på lite hög höjd. Jag är nog lite feg på ett nöjesfält.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Just nu kan jag inte alls lita på vad som sägs på arbetsplatsen om jag ska vara riktigt ärlig.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 0435
Tittade du på tecknat när du var liten? Klart jag gjorde!
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Familia köpcentrum med 60 butiker.
Hur många syskon har du? Jag har två äldre bröder, Roland och Magnus, 9 respektive 11 år äldre än mig.
Är du blyg inför det motsatta könet? Jag har nog varit det mer tidigare än vad jag är nu. Nu känner jag att jag mer och mer kan vara mig själv oavsett vem den andra är. Sen finns det givetvis olika sätt på vilka man kan vara blyg och oblyg med någon av motsatt kön. Jag är inte blyg med maken… ;)
Vilken film kan du alla replikerna till? Om jag inte ska räkna in ”Kalle Ankas julafton” så kanske det måste bli typ ”Dirty dancing” eller möjligtvis ”Trollkarlen från Oz”.
Äger du några band t-shirts? Nope, inga just nu.
När flög du senast? Jag besökte en flygplats i mitten av oktober förra året, men bara för att hämta någon. Senaste flygturen var nog i ett sportplan någon gång i mitten av 2005.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? Tre stycken.
Läser du för skojs skull? Absolut! Jag är just nu inne i en otrolig läsperiod.
Pratar du några andra språk? Jag talar engelska. Enligt maken är skånskan inte svenska utan ett eget språk, så då kan jag ju lägga det till listan över språk jag talar. Jag har även läst spanska, tyska och latin i skolan, men det är inget jag tillämpar praktiskt idag.
Diskar du din egen disk? Nej det gör diskmaskinen.
Har du gråtit offentligt? Det har hänt.
Har du en stationär dator eller en laptop? Både en stationär dator och en laptop.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Det kan vara skönt att bara stanna upp ibland och låta allt ha sin gång, men för mig är det viktigt att inte få känslan av att jag står och stampar på samma ställe hela tiden. Så nya kunskaper och nya erfarenheter är för mig viktigt för utveckling.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Jag skulle nog inte klara av att tatuera mig. Smärta, nålar och Linda är ingen vidare bra kombination. Men om jag mot förmodan skulle tatuera mig, så är motivet givet: en vacker delfin. Piercing, nja, håller mig till piercing i öronen.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Bjuda som i bjuda ut eller bjuda genom att betala?? Varför är det ”tradition” att killen bjuder? Nej så traditionell är inte jag. Jag har inget emot att dela på notan.
Kan du kasta macka? Nej det tror jag inte. Jag har väl egentligen aldrig provat.
Har du någonsin varit på Jamaica? No man.
Vad har du med dig in på bion? Cola att dricka och popcorn eller något sött godis att tugga på.
Vem var din favoritlärare och varför? Det hade varit lättare att välja ut motsatsen. Där fanns visserligen en lärare på mellanstadiet, en musiklärare vid namn Sam. Han var rätt speciell. Tyvärr finns han inte längre idag.
Har du dejtat någon av en annan religion? Nej, det kan jag inte säga att jag har.
Vad har du för väder? Klockan är 21.00, så det är för mörkt för att avgöra. Hela helgen har varit solig men kall.
Har du en blogg? Det ser ni väl?!?!
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Filosofi som jag hade åtminstone sista året, var för mig en höjdare. Jag brukar ju beskriva mig själv som just filosof.
Gillar du att flyga? Jag är inte rädd för att flyga i alla fall.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Ett lugn, det är något jag har förstått nu att jag har behövt ha vid min sida. Vackra ögon är ett fysiskt drag som gärna får vara del av min partner.
När sov du senast på golvet? Om det räknas att sova på en uppblåst madrass, så var det i augusti förra året.
Vilken är din favoritdrink? Vanilla sky.
Gillar du din boende-situation? Den kunde absolut inte vara bättre. Jag och maken har ju hittat vårt drömhus. Vi har hittat hem!
Vilken är din mammas hemstad? Vinslöv
Din pappas hemstad? Ängelholm
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Jag skulle behöva sova något mer än vad jag gör.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Det vet jag inte om jag vill påstå, men jag känner mig stressad varje gång jag ska till jobbet.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Nej, snarare tvärtom.
Vilken är din favoritfrukt? Banan är rätt gott, liksom clementin och vindruvor.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nej, inte för tillfället i alla fall.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? Ja, då blir jag så gammal som 31 år.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja, det kan jag nog tyvärr vara. Kanske därför det tar så lång tid för mig att lägga in månadsrapporter i Procapita. Det är ju mina kollegor som skriver dem först, jag ska bara lägga in dem i dokumentationssystemet. Men jag kan tyvärr inte lägga in dem precis som de är.
Tror du på liv på andra planeter? Jag kan tänka mig att göra det om jag får bevis för det, just nu är jag dock tveksam.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? riktigt arg? Jag vill egentligen inte hänga ut någon, men det finns någon i en arbetsledande position som gjort mig så arg att förtroendet för henne är borta.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag tror inte på Gud, jag tror mer på ödet.
Vad var det senaste du åt? Tyvärr något onyttigt, chokladglass med chokladbitar i. Ja, jag älskar choklad!
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Det är beroende på hur de är som person faktiskt, kön spelar där ingen roll.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Jag har tre förnamn, och ett av dem har en tanke bakom sig. Båda mina bröder har något namn från pappa, så när jag föddes ville mina föräldrar att jag skulle ha något namn från mamma. Ett av hennes namn är Evy, men det tycker hon själv är fult s å då fick jag namnet Eva. Övriga namn jag har, kom till då de passade bra ihop med Eva.
Gillar du senap? Jag kan möjligtvis ha det på en varmkorv, men är annars mer en ketchup-människa.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Allt ordnar sig, brukar maken säga. Allt har sin tid, säger jag.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Med min höjdskräck??? Tveksamt.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Oj… Det kan jag nog inte svara på. Men det lär inte vara en populär karaktär.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Nej, men något spel till datorn har jag köpt på Tradera.
Tycker du om att krama folk? Det beror faktiskt helt på min relation till personen/personerna om jag kramar.
Skulle du säga att du är trendig? Nej, det är inget ord som får folk att tänka på mig.
Äger du en digitalkamera? Jag har tagit över makens lilla digitalkamera efter att han köpt sig en digital systemkamera.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Jag är så tråkig att jag inte jämförs med några spännande kändisar. Fast jag brukar säga att jag nästan är kunglig.
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Litegrann gör det det faktiskt.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Jag kan bli mycket berörd av böcker jag läser, men ingen har ännu framkallat tårar. Annat är det med filmer.
Tycker du att du är attraktiv? Nej inte direkt, men maken försöker övertyga mig om att jag har något speciellt.
Vad är du allergisk mot? Sport.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej, det är tyvärr för gott för att jag ska få det. Låter kanske hemskt, men så är det.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Jag hade först ingen aning, men blev mycket nyfiken så jag frågade mamma. Hon svarade att om jag blivit en pojke, så hade jag fått namnet Joakim.

Återförening

2009-02-02T19:29:00.003+01:00

I år är det tydligen 15 år sedan jag gick ut nionde klass. Tiden går... Man börjar nog bli gammal...

Med anledning av detta ringde ett företag mig för en liten tid sedan. De skulle arrangera en återförening för mig och mina klasskamrater (ja en hel del av övriga nior också). De ville nu gärna ha någon från klassen att referera till i inbjudan, då det brukar locka till större deltagande och fler som tackar ja. Så de väljer att fråga mig, men jag tackade nej. Mitt namn skulle definitivt inte locka till att fler tackade ja till ett sådant arrangemang. De fick helt enkelt fråga någon annan. Jag är då inte rätt person för det icke kravfyllda uppdraget.

Idag kom den officiella inbjudan till en återförening med posten.

Den ska äga rum den 25 april. Det kommer att kosta 425 kr. Menyn låter lockande. Först en god välkomstdrink. Sedan varmrätt bestående av helstekt fläskfilé med parmesansky och potatisgratäng med rotfrukts- och paprikakompott. Allt avslutas med en dessert av chokladtårta med hallongrädde. Men det är nog det enda som låter lockande.

Nej, att betala 425 kr för något som jag redan på förhand vet inte kommer att ge mig något nöje, det gör jag bara inte. De som känner mig, förstår vad jag menar. De förstår då också varför jag i slutändan kommer att tacka nej till att vara deltagare i denna återförening.

Nu finns ingen ursäkt längre!

2009-01-30T15:45:00.006+01:00

Jag har tidigare skrivit om den smärta jag har i bl.a. mina armar och som föranlett besök hos både läkare och sjukgymnast. Vid första besöket hos sjukgymnasten, talades en del om träning. Jag kan ärligt talat säga att motion har varit mycket främmande för mig. Jag skulle verkligen behöva röra på mig, för att bli piggare och för att bli av med ett kilo eller två eller många. Jag har dock aldrig hittat motivationen och hur roligt är det att ge sig iväg själv utan sällskap. Att få igång någon form av träning verkade bli min största utmaning.

MEN!

Då kom maken på en enligt honom superb idé. Den baserades på följande:

Han tränar innebandy två gånger i veckan.

Klippans badhus är på väg att öppna efter en omfattande ombyggnad.

Klippans badhus har bassäng för motionssim.

Slutsats: Samtidigt som han kör iväg till innebandyn, kan jag ju köra iväg till badhuset och simma lite. Lagom mild träning att börja med.

Han menade att det kan ju vara lättare för mig att komma iväg om han samtidigt också är hemifrån. Det har han nog visserligen rätt i.

Igår fick allmänheten komma och titta på det ombyggda badhuset och jag var där. Det ser fint ut, men samtidigt är motionssimbassängen något skrämmande. Jag kommer inte att bottna på vare sig den djupa eller grunda delen. Djupa delen är 3 meter och den grunda delen är 1,6 meter, det sistnämda matchar min korta längd.

Lite osäker var jag fortfarande. Igår "tvingade" dock maken mig att beställa en baddräkt.

Så...nu finns det ingen ursäkt längre.

Sjätte bildmappen, sjätte bilden - utmaning

2009-01-30T13:28:00.005+01:00

Ett par goda vänner till mig har gjort denna utmaning i sina bloggar och utmanat sina läsare att göra samma sak, d.v.s. att plocka fram sjätte bilden i sjätte bildmappen och berätta om den. Så här kommer mitt bidrag:

Denna bild är jag personligen inte själv skyldig till utan det är min fantastiskt kreativa make Albin som står bakom kameran. Bilden är tagen en nyårsafton (det kunde ni säkert inte själva räkna ut) för ett par år sedan. Vi firade då hos min bror och hans familj och vi står här på deras balkong i den lägenhet de då bodde i. (De har idag flyttat till en större lägenhet i huset bredvid.) Här fick man en bra utsikt över en stor del av Helsingborg vid det magiska klockslaget. När min make plockar fram kameran och riggar upp den för att ta foto på fyrverkerierna, så var det många av oss som trodde att han fått lite för mycket i sig och blivit lite ko-ko. Det går väl inte att fotografera fyrverkerier menade vi. Tji fick vi alla för så här bra blir det när man har kunskaper om fotografering och inte är en vanlig amatör. Det finns någon bild som är snäppet bättre, men detta blev den sjätte bilden.

En vän utmanar alla som läser hennes blogg...

2009-01-28T13:40:00.009+01:00

...så här och nu svarar jag på den utmaningen. Därför en lista till.

4 AV MINA FAVORITPROGRAM PÅ TV
1. Brittiska deckare, typ Morden i Midsomer.
2. Sjukhuset. (Tyvärr uppehåll just nu. Saknar...)
3. Tävlingsprogram, typ Idol, Let's dance, Körslaget.
4. Amerikanska serier, typ Ugly Betty, Lost.

Jag tittar så lite på tv nuförtiden känns det som, så det blir svårt att nämna några program.

4 SAKER JAG GJORDE IGÅR
1. Handlade på Maxi.
2. Vann över maken i Buzz.
3. Pratade med chefen ännu en gång gällande det utlägg på 8o5 kr jag fick göra för jobbets räkning.
4. Lagade mat som fick två tummar upp av maken.

4 SAKER JAG LÄNGTAR TILL
1. Förverkligandet av ännu en dröm. Hoppas bara det går att förverkliga.
2. Ett jobb jag trivs med, antingen genom att jag får ett nytt jobb eller genom att saker och ting förändras på mitt nuvarande jobb.
3. Att smärtan ska försvinna helt.
4. Att få se maken spela Företagscupen tillsammans med Länsförsäkringar.

4 FAVORITRESTAURANGER
1. De steelpan i Berkel en Rodenrijs i Holland.
2. Kirris i Ängelholm.
3. En kinarestaurang i Helsingborg (finns även en fin sådan i Ängelholm).
4. Okej, jag nämner en snabbmatskedja också: Max.

4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA
1. Vinna en massa pengar så att jag kan hyra in någon som målar om hela vårt hus utvändigt, så att jag kan lackera om bilen, så att jag kan köpa oss en större bil om det behovet uppstår, så att jag kan betala en resa till Irland för oss m.m.
2. Ett nytt jobb.
3. Eller en mammaledighet. :P
4. En ny mobiltelefon.

4 PERSONER SOM JAG UTMANAR
Jag gör som min vän och säger att alla som läser denna blogg får gärna svara på denna utmaning. Tvivlar på att så många läser dock.

Jag hoppas x 2

2009-01-27T15:09:00.004+01:00

Jag hoppas:

att de som jag "lånar" listor ifrån inte har något emot att jag gör just det.
att det nu löser sig med mina 805 kr. Chefen har ringt idag och det har visat sig att informationen han lämnade vidare för att jag skulle få mina pengar, har stannat på vägen. Han lämnade det vidare till en annan människa som skulle lämna det vidare till lönekontoret, men det var alltså inte gjort. Nu ska det tydligen göras omgående. Suck... Jobbar men i kommunal verksamhet eller? Ju fler kockar desto sämre soppa...

Ni får lov att tycka att jag är tjatig!

2009-01-27T14:34:00.002+01:00

HAR DU...
Ett förhållande: Jajamänsan, jag är gift sen 27 maj 2006 med Albin.
En bästa vän: Det finns en som jag ser som bästa vän. Hoppas det är ömsesidigt.
Haft ett seriöst förhållande: Inte haft, har.
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nope.
Blivit kär vid första ögonkastet: Något stort har jag känt vid första ögonkastet.
Fått ditt hjärta krossat: Jag ljuger om jag säger nej, men samtidigt har läketiden varit kort. Antagligen för att jag varit mer kär i kärleken än kär i personen.
Haft ett one night stand: Nope, inte av intresse.
Skrikigt åt en lärare: Nope.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Nope.
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Det har hänt.
Några smycken som kostat över 1000 kr: En vigselring exempelvis.
Drogat: Nope.
Snusat: Nope. Jag gillar inte doften heller.
Rökt: Jag har smygrökt en gång, men inget mer.

DAGENS...
Klädsel: Sköna byxor och skön tröja.
Smink: Som regel alltid osminkad.
Frisyr: Hästsvans.
Vill ha: Ett samtal från ett visst ställe.
Sjuka: Infektion i kroppen som kräver antibiotika.
Köp: Mat och dryck.
Tanke när du såg dig själv i spegeln första gången i morse: Vad jag ser trött ut!

SISTA...
Personen som smsade dig: Albin.
Personen som du ringde: Chefen.
Alkohol: En Xider i lördags.
Gången du grät: Jag har velat gråta massor sista tiden, men de flesta gånger hållit det tillbaka. Allt har varit för jobbets skull och mitt mående kopplat till jobbet.

SKULLE DU...
Våga hoppa fallskärm: No way! Det är säkert en härlig upplevelse, men min höjdskräck skulle nog vara ett för stort hinder att överkomma.
Våga hoppa bungyjump: No way!
Dejta någon med väldigt mycket tatueringar: Nope. Ingen jag har dejtat har haft några tatueringar.
Kalla dig själv lycklig: Jag är lycklig.
Hellre ta bilden än vara med på den: Definitivt ja! Jag blir ju så urusel på bild.
Kunna gråta över en kille: Om jag känner mig sårad...
Kunna gråta över en tjej: En kompis...om jag känner mig sårad...
Kunna springa 50 mil: Vilket skämt! Aldrig!

BLANDAT...
Vem sov över hos dig senast: Familjemedlemmar sov över här hos oss i julas.
Vem pussade du på senast: Maken fick en puss innan han gick till jobbet.
Var bor du: Klippan
Känner du någon som heter likadant som dig: Japp, vi var två med samma namn när jag bodde i Ödåkra. Den andra hamnade i nyheterna i samband med en katt som gömt sig i hennes bilmotor och alla trodde det handlade om mig.
Vad är din riktigt hårfärg: Blond

Ett stort skämt!

2009-01-26T15:50:00.003+01:00

Det är ju bara inte sant! Jag visste det! Hur kunde jag tro att något skulle gå smärtfritt? När ska hela den här historien ta slut?

Så vad är det då som har hänt? Jo, i ett tidigare inlägg (Tystnad upphör! (Del2)) berättade jag om en fotohistoria på jobbet, där jag tvingades att själv lägga ut 805 kr för att undvika inkasso. Chefen sa sig ha lämnat in material till lönekontoret så att de skulle betala ut detta som ett personligt tillägg i samband med lönen nu i januari. Kom där några pengar med lönen? NEJ! Jag ringde lönekontoret som säger sig inte ha fått några papper om något personligt tillägg. De säger även att det inte är säkert att jag då får dem förrän med februari-lönen. Arg är milt uttryckt vad jag är efter det samtalet. Jag ringde chefen och berättade om mitt dilemma. Han blev irriterad på lönekontoret och verkade tycka att de nu gör fel jämt och ständigt. Han ska på dem igen imorgon och ska se till att det betalas ut innan februari-lönen.

Jaja, det tror jag på först när jag ser det.

Suck... Detta är ett enda stort skämt!

Och här kommer en till...

2009-01-26T14:55:00.001+01:00

5 saker du hade tagit med dig om ditt hem stod i lågor:
Katten, mobilen, bärbara datorn, väska där bl.a. plånboken ligger, varmt ytterplagg.

5 personer som står dig närmast idag:
Albin, Mamma, Roland, Magnus, Cynthia – Slutsats: Familjen är viktigast!

5 bästa sidor du tycker att du har:
Lugn, ärlig, står med båda fötterna på jorden, filosofisk, tålmodig.

5 senaste mottagna sms:
Jessica, Mamma, Albin, Cynthia, Albin

5 platser du haft sex på:
Det får nog bli fem sängar fördelade på fem olika orter: Kristianstad, Klippan, Ödåkra, Göteborg, Vanneberga (ort är till att ta i här).

Massor listor finns och här kommer en!

2009-01-26T14:42:00.002+01:00

ALLMÄNT
Namn: Linda
Piercingar: Bara hål i öronen, två i varje.
Tatueringar: Inga alls. Om jag skulle skaffa en, skulle det föreställa en vacker delfin.
Längd: Runt 1.60
Skostorlek: Typ 37
Hårfärg: Blond
Är du kär i någon: Klart jag är, i världens underbaraste make, min make Albin.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Absolut inte! Vi har hittat hem.
Tänker du på självmord: Gör jag det idag, så är det då tankarna går till en barndomskamrat som valde den vägen sommaren 2003. När jag var yngre tänkte jag på självmord, dock inte att begå självmord utan mer på hur olika människor runt omkring mig skulle reagera, familjen, skolan, kamrater…
Tycker andra att du är attraktiv: Jag själv tycker det absolut inte, men maken verkar tycka det och han jobbar på att få mig att förstå att det är så.
Vilket schampo använder du: Sunsilk
Vilken parfym använder du: Den som doftar bäst.
Vad är du rädd för: Höjder.

SENASTE…
Film du hyrde: Det känns som en evighet sen jag hyrde film, tittar ju så lite på film nuförtiden.
Film du köpte: En upprepning med redigering: Det känns som en evighet sen jag köpte film, tittar ju så lite på film nuförtiden.
Låten du lyssnade på: Någon långkörare på radion.
Låten du hade på hjärnan: ”So what” med Pink. Hopplös att få ur hjärnan.
Låten du laddade ner: Lalehs skiva ”Me and Simon”.
Personen du ringde: En kollega som har personalansvar. Det behövs en vikarie för mig denna vecka p.g.a. sjukskrivning.
TV-program du tittade på: Någon meningslös eftermiddagsserie.
Personen du tänkte på: Jag har alltid maken i tankarna, det framkallar alltid ett leende på mina läppar. Fast just nu är pappa väldigt mycket i tankarna. I fredags var det 6 år sedan han hastigt försvann ifrån oss.

FAVORIT…
Mat: Tacos är en stark kandidat.
Sak att göra: Pyssla med datorn.
Sport: Jag är allergisk mot sport.
Dryck: Utan tvekan, coca cola.
Kläder: Enkelt och bekvämt, typ jeans och skön tröja.
Bil: Givetvis min egen lilla blå, en Seat arosa.

ANTAL…
Gånger du varit kär: Undrar om det när det kommer till kritan varit så många gånger, ibland har jag nog mer varit kär i kärleken än jag varit kär i personen. Men idag är jag tokkär.
Gånger ditt hjärta brustit: Visst har jag blivit sviken, men då jag troligtvis som sagt varit mer kär i kärleken än personen så har hjärtat läkt snabbt.
Hjärtan brustit på grund av dig: Jag har svårt att tro att jag skulle kunna ha sådan inverkan på någon.
Gånger ditt namn varit med i tidningen: Åtminstone en gång. Jag hade visserligen en insändare publicerad för inte så länge sedan, men den var inte undertecknad med namn. Men mitt namn och högskoleprovsresultat gick att läsa i tidningen för ett par år sedan.
Ärr du har på kroppen: Ett kan jag säga på rak arm, har ett fint ärr mitt i ena ögonbrynet.

SENASTE…
Bok du läste: ”Bibliotekskatten Dewey” av Vicky Myron.
Personen du fick mail av: Det var nog från Sebastiaan. Han är gift med min bästa vän Cynthia. Tillsammans är de våra bästa vänner från det vackra landet Holland. Han tackade för en grattishälsning. Han fyllde nämligen 35 år i torsdags.
Personen du fick brev av: Jag får bara räkningar och annat skräp med posten. En vacker dag kanske det kommer någon liten överraskning istället, en liten vinst kanske.
Personen du fick sms av: Jessica, en god vän vars yngsta dotter fyllde 3 år igår. Jag hade skickat en grattishälsning, som hon nu tackade för.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Typ i julas skulle jag tro.

ÖVRIGT
Vad har du gjort idag: Jag har varit på läkarbesök vilket ledde till ett apoteksbesök. Nu är jag hemma och tar det lugnt.
Var det kul: Det är alltid en pina och definitivt inget kul att gå till läkaren.
Hur tidigt stiger du upp: Det beror på om det är arbetsdag eller inte, så jag får väl säga att det varierar mellan 6.00–10.00.
Gillar du att slåss: Nope.
Vad ska du göra ikväll: Det blir nog lite lekande vid en dator och lite tv-tittande. En lugn och skön hemmakväll.
Vad är du allergisk mot: Sport. :) Annars inga allergier så vitt jag kommit underfund med.
Var har du ont: Just nu är det lättare för mig att säga var jag inte har ont. Men okej, ont har jag i båda armarna, båda benen, vänster sida av ryggen, lite i huvudet, typ…
Använder du hårspray: Mycket sällan.
Favoritserie: Brittiska deckare är något jag mycket sällan missar på tv.

ÖVRIGT MER
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ingen som står mig så nära, men jag vet en som jobbar som sjuksköterska.
Vad dansar du till: Medryckande musik men alltid i enskildhet, aldrig offentligt.
Stockholm är: Sveriges huvudstad och alldeles för stor för mig och med alldeles för mycket rörelse.
Göteborg är: Gör-go stad!
Kan du sjunga: Falskt, javisst!
Mer värt än guld: Min familj. Jag är rädd för att mista dem, vid lågt humör tänker jag mycket på farhågor jag har inför framtiden.
Spaghetti eller makaroner: Jag gör ingen skillnad, jag äter båda sorter lika gärna och lika ofta.

Läkarbesök

2009-01-26T13:26:00.002+01:00

Igår gnällde jag av mig här i bloggen.
Idag har jag alltså varit hos läkaren...IGEN!

Så vad sa läkaren idag mer än hej och hej då?
Jo, när man sätter lite press på dem och dessutom har med sig ett papper från sjukgymnasten, så har han inte mycket att sätta emot utan är tvungen att göra en noggrann utredning. Blodprover togs, bl.a snabbsänka, temp kollades liksom längd och vikt, som sagt en noggrann utredning. Vissa blodprover fick vi svar på direkt, men vissa går iväg och svar kommer om ett par dagar. Det visade sig att jag har hög snabbsänka, så det var utan tvivel att det är en infektion i kroppen som orsakar smärtan jag känner. Vilken typ av infektion kunde han dock inte säga, han var milt uttryckt förbryllad. Men en antibiotika-kur skrevs ut liksom en ny omgång värktabletter. Läkaren kommer att ringa mig på torsdag förmiddag när han fått svar på de prover som gått iväg. Då ska vi följa upp vad de proverna säger, vad antibiotikan har haft för effekt och hur vi ska gå vidare därifrån. Jag har höga förväntningar på antibiotikan. Dessutom blev jag sjukskriven veckan ut, så inget jobb för mig några dagar.

To be continued...

Det gör ont...

2009-01-25T16:17:00.004+01:00

I mitten av november började min högra arm att värka, smärtan lokaliserades till mellan armbåge och axel och den kändes vid varje rörelse. Ett par veckor senare förvärrades allt och nu gick smärtan att känna även i min vänstra arm, på motsvarande samma ställe men kraftigare. Då det började påverka min vardag och mitt arbete, då vanliga rörelser inte gick att utföra utan smärta, skrik och tårar, valde jag att söka mig till läkare. Han tryckte lite, skrev ut värktabletter med en ordination om hur jag skulle ta dem samt skickade mig till en sjukgymnast. Samma dag fick jag en första bedömning av en sjukgymnast, lite snack om övningar med gummiband och lite tankar om övrig träning. Återbesök sisådär 1,5-2 veckor senare. Vid återbesöket hade allt försämrats ytterligare. Smärtan var värre i armarna och började sprida sig upp mot axeln på vänster sida. Benen värkte (låren), speciellt vänster, jag kände feberkänslor (kändes som om jag hade feber men jag hade aldrig feber), jag var ibland illamående och jag kunde inte luta mig framåt på något vis utan att det började hugga på vänster sida av ryggen. Vid stillasittande i en normal ställning, kunde det börja mala oavbrutet i vänster arm, gärna uppåt axeln. Huvudvärk när jag somnade, huvudvärk när jag vaknade. Då allt hade blivit sämre i samband med återbesöket hos sjukgymnasten, är jag nu tillbakaskickad till läkaren. Jag ska dit igen i morgon för att noggrant utreda så att det inte är en lurig infektion som ligger bakom allt. SUCK!!!!

Jag är bara så trött, trött på allting.

Jag är så trött på att ha ont!
Jag är så trött på den svenska sjukvården!
Jag är så trött på att känna mig stressad varje gång jag ska till jobbet!
Jag är så trött på att känna mig som en lägre rankad vikarie istället för den första behandlingsassistenten som överhuvudtaget började i verksamheten!
Jag är trött på den frustration som finns på jobbet! Rensa luften nu tjejer och killar och sluta leta fel, beröm varandra då och då!
Jag är så trött på att inte se någon ljusning vad gäller arbete!
Jag är så trött på att se dammråttorna växa sig större och större för varje dag som går!
Jag är så trött på att se allt växa på hög!
Jag är så trött på att behöva vänta på allting!
Jag är så trött på min mobiltelefon som inte fungerar som den ska!
Jag är så trött på att inte orka någonting!

JAG ÄR SÅ TRÖTT!

Jag vill bara gråta...

Publicitet

2009-01-10T19:46:00.004+01:00

Min insändare är nu publicerad i tidningen...

...men inte på den plats i tidningen som jag hade räknat med.

I del C finns en särskild sida för insändare kallad "Min mening". DÄR hade jag räknat med att den skulle hamna.

Men icke sa nicke!

Den hamnade som enda insändare på sidan över lokala nyheter från Klippan! Den enda insändaren! Sticker ju inte alls ut då...

Visserligen nämndes väg 13 och Klippan i insändare... men ändå...

Oj oj oj...

Undrar...

2009-01-06T20:27:00.002+01:00

...om någon läser?

...om någon läser lååånga inlägg?

Frågelista med svar. Undertitel: 2008.

2009-01-06T12:55:00.017+01:00

1. Gjorde du något under 2008 som du aldrig gjort förut?

Det känns som om 2008 innehöll många nya erfarenheter. Jag tog många stora steg, sådant som jag bara drömt om tidigare. Bilägare, husägare, varit i en ledande position, varit deltagare vid ett holländskt bröllop...

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag ger aldrig några nyårslöften, då jag är av inställningen att det gärna blir stort och ouppnåeligt. Besvikelsen blir så stor när man inser att det inte går att hålla det man lovat på det sätt man lovat. Jag har dock gjort ett undantag nu när vi äntrat 2009. Nyårslöftet för detta nya år att inte längre vara tyst.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar under 2008?

Japp, en mycket nära vän med namnet Sanne blev tvåbarnsmor den 23 december 2008. Då föddes lilla Josefin och stolt storebror är Lukas (3 år den 1 januari 2009).

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov. En kollega till mig miste däremot sin f.d. i slutet av året. Döden gör sig dock påmind varje år, då man tidigare har förlorat någon mycket när och kär, oavsett hur många år som går.

5. Vilka länder besökte du?

Det blev en längre bilfärd genom Danmark och Tyskland för att slutligen stanna i Holland under några underbara sommardagar i början av augusti. Holland är ett fantastiskt vackert land, men däremot Tyskland hamnar inte på min lista över favoritländer. Danmark vet jag inte om jag vill räkna som utlandet, inte när man är så skånsk som man bara kan bli.

6. Är det något du saknat år 2008 som du vill ha år 2009?

Jag har mycket i mitt liv idag som jag tidigare aldrig trodde jag skulle få möjlighet att ha och uppleva, men en sak saknas för att göra allt komplett. Den saknaden har bara växt sig större under 2008 och jag hoppas verkligen att den saknaden kan stillas under 2009. De som inte kan gissa vad det handlar om, får helt enkelt vänta tills ett eventuellt avslöjande blir aktuellt.

7. Vad var din största framgång 2008?

Jag skojade en hel del (milt uttryckt) med maken om att han absolut inte skulle få köra bil till jobbet efter flytten till huset, då bilresan tar max fem minuter. Skojandet gav resultat. Maken äger nu en cykel och har också cyklat fram och tillbaka till jobbet vid åtminstone ett tillfälle. Helt slut var han, men jag fick som jag ville.

8. Största misstaget?

Inte roligt att erkänna, men största misstaget har varit att inte ha helförsäkrat bilen. Hade den varit helförsäkrad, så hade jag haft helt andra möjligheter att lackera om framskärmarna på bilen efter att någon repat den.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag har hållt mig oerhört frisk under 2008, någon enstaka virusinfektion på sin höjd har jag behövt stå ut med. Däremot skadade maken sitt finger rätt allvarligt genom att sätta en kniv olyckligt i den. Det ledde till ett besök på akuten och fem stygn och en stelkrampsspruta.

10. Bästa köpet?

Utan tvekan, vårt stora fina hus i Lilla Forsby. Bilen kommer på delad första plats eller möjligen på en mycket stark andraplats.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Ja, det är väl inte mycket som slår ett hus på 790 000 kr. I övrigt ligger nog bilen närmast till hands, en del pengar har lagts där också, bensin exempelvis kostar men även ett par tillbehör och lite service har fått mig att ta fram plånboken.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Hela utvecklingen som mitt liv tagit gör mig lycklig. Om jag ska nämna något specifikt från 2008, så är det nog att min 30-årsdag blev så minnesvärd som jag hade förväntningar kring och som jag egentligen bara kunde drömma om.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?

Jag lyssnar mycket och ofta på musik och har fastnat för en del nya låtar under förra året. Men jag tror inte att någon av dem kommer att få mig att tänka på just det året, ingen låt är förknippad med något speciellt minne från just året som gått. Komiskt nog så är det reklamlåtar som fått mest uppmärksamhet och ros från mig under 2008.

14. Var du gladare eller ledsnare 2008 jämfört med tidigare år?

Överlag gladare. Dock dalade humöret de sista månaderna, men det har enbart varit kopplat till jobbet.

15. Vad önskar du att du gjort mer?

Vårdat mina relationer till mina vänner bättre...

16. Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag önskar att jag inte låtit jobbet påverka mig i så hög grad som det nu har gjort...Gränsen passerades när det började gå ut över det privata livet utanför arbetsplatsen...

17. Hur tillbringade du nyår?

Med nära och kära, med god middag, med god dricka, med mycket skratt och snack.

18. Hur definierar du ordet vänskap?

Vänskap för mig är en mycket stark relation av givande och tagande, men samtidigt en relation som inte ska tas för given, en relation där ingen berörd tas för givet. En relation där man vet att den andre alltid finns där och accepterar en för den man är med alla ens goda och dåliga sidor, där den andre står kvar vid ens sida även när orkanvindarna blåser. En relation som inte är konstlad, utan präglas av öppenhet, ärlighet och naturlighet och där man känner förtroende och att man kan ge den andre förtroende utan att behöva tveka.

19. Favoritprogram på TV?

Oj... Brittiska deckare är ett måste, det är något som britterna är experter på. Musikprogram för att finna nya artister och låtar att skrika till i bilen på väg till jobbet. Sen finns det en och annan serie, framför allt amerikanska, som jag följer.

20. Bästa boken du läst?

Oj... Oj... Det finns en kategori böcker som alltid går hem hos mig och där det finns ett otal titlar att kunna nämna i detta sammanhang. Jag är extremt svag för alla sorters böcker som bygger på en sann historia. Det blir mer kraft bakom orden, mer inlevelse, mer intryck. Just nu läser jag om "Dewey, bibliotekskatten" som är en mild historia i jämförelse med alla tragiska människoöden som kan skildras, präglade av misshandel, kidnappning, ett liv som barnsoldat, för att nämna ett par exempel.

21. Största musikaliska upptäckten?

Den största musikaliska upptäckten har jag inte gjort under 2008, utan det går längre tillbaka i tiden. För en längre tid sedan upptäckte jag det mest fantastiska som skapats inom musik, nämligen irländsk musik. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är något som fångar en direkt. Kanske inte den traditionella pub-musiken, men det andra som exempelvis går att finna på "Celtic circle"-serien. Mmmmm...njuter...

22. Något du önskade dig och fick?

År 2008 var ett år då jag inte skrev någon önskelista, jag kunde helt enkelt inte komma på något som jag behövde eller ville ha. Det var dessutom bara i princip maken som skulle ge mig något och han brukar vara kreativ med mycket fantasi.

23. Något du önskade dig men inte fick?

Det fanns dock en sak på önskelistan, en bok av Monica Antonsson med titeln "Mia - Sanningen om gömda". Det finns nog en och annan där ute som känner till den och som hört debatten. Jag fick dock inte denna bok, och det av den enkla anledningen att den inte hann komma ut innan min make var och shoppade loss.

24. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?

Jag ville verkligen ha en minnesvärd dag, det är ju inte varje gång man fyller 30 år. Jag kunde njuta av ledighet denna dag, vilket var helt underbart. Dessutom kunde jag få uppleva känslan av att vinna en budgivning på ett hus och därefter kunna titulera mig husägare. Det var ju på min födelsedag som allt blev klart. Födelsedag och husköp firades sedan på restaurang tillsammans med maken. Firat med familjen i övrigt gjordes ett par dagar tidigare.

25. Finns det någonting som skulle gjort ditt 2008 ännu bättre?

En person som står mig nära kunde haft ett bättre år, vilket i sin tur hade gjort att jag inte behövt oroa mig. Att slippa oroa mig, hade gjort 2008 lite bättre. Annars kan jag inte vara missnöjd med året som nyss avslutades.

26. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?

Jag har nog en rätt vanlig och alldaglig stil. Jag använder det som i mina ögon är snyggt och bekvämt och som sitter okej på min kropp, som skulle kunna vara lite mindre.

27. Vad fick dig att må bra?

Tidigare har jag sett mig själv som ett hinder för att kunna uppfylla drömmar. Jag kunde höra maken prata om sådant han längtade till att få dela med mig, men då fanns inga möjligheter och det p.g.a. mig. Utvecklingen har gjort att hindren kunnat avlägsnas ett efter ett och jag har kunnat bidra till att drömmar uppfyllts, många av dem under år 2008. DET har fått mig att må riktigt bra. Okej, inte bara maken pratade om drömmar, de delades givetvis.

28. Vem saknade du?

Pappa...jag saknar alltid min pappa...

29. De bästa nya människorna du träffade år 2008?

På bröllopet i Holland träffade jag en man, som var helt unik. Han var otroligt speciell, egentligen både till utseende och till sätt. Det var brudens far, en rumän om jag nu inte är helt ute och reser. Jag har aldrig sett någon le så mycket på en dag, se så glad och lycklig ut, se så stolt ut. Och det var äkta, så äkta det bara kunde bli.

Hjälp!

2009-01-06T12:03:00.004+01:00

Jag avslutade 2008 med att skicka ut ett mail till några utvalda vänner, där jag bad om hjälp med en kanske märklig sak. Mailet löd som följer:

Hej!

Jag har haft en liten personlig time-out där jag stannat upp och reflekterat över både det ena och det andra som händer runt omkring mig och inom mig. Jag har kommit till vissa insikter och åtgärder har vidtagits. Vad exakt det handlar om och vad exakt det ger för resultat får jag återkomma med när det förhoppningsvis har visat sig på det sätt jag hoppas på. Jag återkommer givetvis oavsett om det går som jag hoppas eller inte. Håll utkik i bloggen är min rekommendation.

En filosof är jag ända ut i fingerspetsarna. Det jag har reflekterat kring handlar egentligen inte så mycket om det jag nu vill fråga dig om. Däremot har det inspirerat mig som ett steg i personlig utveckling. Det hade varit intressant att få veta hur jag uppfattas av andra, vad andra känner till om mig, hur de känner mig och vad de önskar att de kände till om mig, vad de behöver veta för att känna att de verkligen känner mig. Detta grundar sig inte i den diskussion jag och en vän hade för en tid sedan, men lite influerat av det är det säkert. Det ska jag inte sticka under stolen med.

Så nu vill jag alltså ha din hjälp. Jag skulle vilja veta vad några utvalda vänner känner att de skulle vilja veta om mig. Ställ lite frågor till mig vet ja. Vad skulle göra att du skulle kunna säga att du verkligen känner mig? Det kan gälla allt från mycket små bagatellsaker till mycket stora djupa frågor. Jag skulle verkligen vara jättetacksam om du skulle vilja hjälpa mig lite. Det kan ju leda till mycket intressant blogg-inlägg eller mail framöver. Meddela mig gärna oavsett om du har möjlighet att hjälpa mig eller inte. Skriv gärna någon rad om du har frågetecken som behöver rätas ut.

Tack på förhand.

Kramiz,
Linda L

Denna förfrågan har redan gett resultat. En god vän skickade en lång frågelista till mig i princip direkt, en lista hon själv också har publicerat på sin blogg. Mina svar kan ni läsa i nästa inlägg, förhoppningsvis bidrar de till någon ny kunskap om mig.

Någon mer som vill bidra? Bara lämna en kommentar i så fall.

Tystnad upphör! (Del 2)

2009-01-05T16:00:00.005+01:00

På mitt jobb har vi kontaktmannaskap och jag är bl.a. kontaktperson för en 14-årig kille. I höstas kom han hem med en lapp från skolan gällande skolfoto, denna lapp krävde underskrift för att han överhuvudtaget skulle få ta foto med sin klass. Hans god man bor inte i närheten och tiden räckte inte till för att skicka lappen fram och tillbaka, vilket ledde till att god man gav mig godkännande att skriva under denna lapp genom honom. Det kan diskuteras huruvida detta var rätt eller inte när man nu har facit i hand, men oavsett vad så hade konsekvensen blivit densamma.

Foto togs och levererades med post till vårt boende, adresserade till mig och den här killen. När man får hem dessa foto, har man enbart ett par veckor på sig att bestämma om man vill ha dem eller inte. Som vanligt på min arbetsplats, så kan man inte lita på att saker tas om hand. Det blir gärna liggande och så även dessa foton, visserligen mycket p.g.a. att försörjningsstöd inte verkade komma igång för den här killen efter erhållet permanent uppehållstillstånd. En kollega gjorde mig till sist uppmärksam på att förfallodatum för att betala räkning alternativt returnera foton närmade sig (hon hade själv barn som tagit foto på samma skola) och att koordinatorn måste bli medveten om detta. Jag planerade att ta upp det med henne dagen därpå i samband med ett möte, men hon tar själv upp då att killen vill ha fotona. Jag tog då för givet att hon hade full koll på läget och att hon skulle komma till mig om det var något jag behövde göra i egenskap av kontaktperson.

Sista datum för att betala räkning alternativt returnera foto var den 21 november. Nästan tre veckor efter detta datum, den 10 december, fick jag i uppdrag av koordinatorn att skicka tillbaka fotona då killen inte längre ville ha dem. Jag tog hand om fotona, men ser i samband med att jag gör i ordning försändelsen att returer efter förfallodatum den 21 november inte kommer att accepteras. Men jag gjorde en chansning och skickade tillbaka fotona. Konsekvensen skulle bli densamma oavsett om de skickades eller inte, med tanke på att lång tid hade gått efter förfallodatum.

Den 25 december jobbade jag några timmar dagtid på boendet. När jag kom dit, såg jag två brev i mitt fack, oöppnade och adresserade till mig. Det ena var från Skolfoto med information om att de har mottagit bildpaket i retur, men att det inte kan accepteras då det kommit in för sent. Det andra brevet var från Lindorff och innehöll en betalningspåminnelse. Det var utskrivet den 15 december och betalning var tvungen att göras inom 15 dagar. Gjordes inte betalning inom 15 dagar, skulle inkassoåtgärd vidtagas. Tiden började med andra ord rinna ut. Jag var inte särskilt angelägen om att bli ett inkassoärende, och ville därmed finna en lösning snarast möjligt. Jag kan säga att jag var mindre glad över detta, milt uttryckt. Räkningen var på totalt 805 kr (inklusive påminnelseavgift).

Koordinatorn ringde till en kollega samma dag och fick då hela situationen förklarad för sig. Koordinatorn menade att god man ska informeras och att killen ska betala räkningen, då han enligt koordinatorn hade pengar till detta. God man kontaktades och efter ett par samtal mellan personal och honom samt efter något samtal mellan honom och killen gjordes en överenskommelse att jag tog ansvar för att räkningen blev betald i tid och att killen tillsammans med personal eller bror skulle plocka ut pengar nästkommande vardag. Nästkommande vardag åkte han till banken med personal, men det visade sig att han enbart hade 400 kr på sitt konto. Han blev då lite orolig över hur det skulle gå med denna räkning, men jag kunde lugna honom när jag jobbade gången därpå.

När jag jobbade dygn i fredags, hade jag och koordinatorn en diskussion kring denna räkning och vi delade inte riktigt samma uppfattning. Hon menade att god man ska eftersöka dessa pengar hos försörjningsstöd och att jag skulle meddela honom rätt telefonnummer dit. Så gjordes. Om de inte får pengar från försörjningsstöd, ska en avbetalningsplan upprättas för killen. Personligen anser jag inte att han ska behöva betala denna räkning. Jag anser att vi som personal är skyldiga till att denna räkning kommit. Vi skulle ha haft bättre koll på förfallodatum och sagt till killen att senast den dagen måste han ha bestämt sig om han vill ha sina foton eller inte och att man inte kan ångra sig efter det datumet. När han nu tydligen ångrade sig om sina foton, skulle vi ha förklarat att så inte är möjligt och att räkningen måste betalas. Vi skulle ha sett till att allt skedde i tid.

Detta höll jag inte tyst om, jag sade emot koordinatorn vilket gjorde henne aningen stum. Där var en som inte var van vid att Linda L sa ifrån, hon visste inte hur hon skulle reagera. Vilken känsla! Dessutom kommer chefen att få en liknande text som denna.

Tack för ordet.

Tystnad upphör! (Del 1)

2009-01-05T15:52:00.004+01:00

Jag ger aldrig några nyårslöften, det blir gärna så stort och ouppnåeligt. Besvikelsen när man inser att man inte håller det man lovar vill jag slippa känna. Men i år har jag faktiskt avlagt ett löfte. Jag har avlagt ett löfte som jag faktiskt ser som realistiskt att kunna hålla fast vid. Jag har sagt till mig själv att inte längre vara tyst. Nu lär de få höra. Linda L håller inte längre tyst när hon är av avvikande uppfattning. Det har redan visat sig på ett par olika sätt, kanske i något milt format. Det första kommer här i form av en insändare som idag mailades till tidningen.

BLÄNDANDE

Bil A kör på väg 13 från Klippan. Möter då Bil B som är på väg mot Klippan. Bil C är också på väg mot Klippan och ligger på lagom avstånd bakom Bil B. Det är mörkt ute och att använda helljus är befogat. Det är praxis att blända ner sitt helljus i samband med möte, men ibland kan den mänskliga faktorn spela oss ett spratt. Det går faktiskt att råka glömma att helljuset är aktiverat. Detta händer Bil B, som glömmer blända ner i samband med mötet med Bil A. Bil A blir mäkta irriterad och väljer att ge igen. Innan den har passerat Bil B, bländar den upp sina egna helljus i syfte att Bil B ska få smaka på sin egen medicin, att få känna på hur det är att bli bländad i trafiken. Varför nämns Bil C i detta sammanhang? Jo, Bil C blir oskyldigt drabbad i detta spel dessa två bilar emellan. Bil C kör lugnt bakom Bil B, men får uppleva Bil A:s hämnd under längre tid än vad Bil B faktiskt får. Bil C blir bländad under längre tid, vilket orsakar svårigheter att framföra sitt fordon på ett säkert sätt under längre tid. På väg 13 är diket nära till hands, ingen vägren existerar. Vid bländning kan det vara svårt att ha en klar uppfattning om var på körbanan man ligger. Ja, resten kan ni säkert själva räkna ut. Detta är bara ett exempel på något som upprepar sig alltför ofta i trafiken. Det är bara en tidsfråga tills vi får höra en rapportering om olyckor som följd av onödig bländning. Så svälj stoltheten och tänk efter före.

”Bil C”

Mitt 2008

2009-01-05T13:42:00.011+01:00

Januari: Detta var en månad som innehöll allt. Sorg: Det är en månad som varje år innebär en påminnelse om händelsen som tog en när och kär ifrån mig. Nu hade det gått 5 år sen han försvann ifrån oss, 5 år sen pappa dog, femte året som den där hemska filmen spelas upp i mitt inre. Befrielse: Min make trivdes inte på sitt jobb och valde att säga upp sig. Den 11 januari blev han befriad från ett mindre helvete och jag kunde känna mig lite mindre orolig över hans välbefinnande. Glädje: Ett sms nådde oss vid årsskiftet som avslöjade en stor nyhet. Min goda vän i Holland planerade bröllop och vi blev härmed inofficiellt inbjudna. Mirakel: Knät smärtade något så outhärdligt och jag var nära att amputera utan tvekan. Apoteket kom då till räddning och rekommenderade en värktablett vid namn Naproxen. Vilket mirakelmedel säger jag bara!

Februari: Makens jobbsökande tog full fart och den ena intervjun efter den andra avlöste varandra. Efter en sisådär minst 4 timmar lång intervju, var jobberbjudandet ett faktum. En reklambyrå var angelägen om att få anställa honom som AD/fotograf, ett drömjobb för min käre make. Givetvis var han inte sen att tacka ja. Jobbstart i slutet av februari, efter ungefär en månad drygt som arbetslös. En månad där jag kunde lägga massor vuxenpoäng i bagaget. Lilla söta blå, min bil, en Seat Arosa, hamnade i min ägo tillika ett bensinkort. Lilla jag blev visst stor. En kollega meddelade mig att han skulle flytta till grannhuset, vilket ledde till att jag och maken började skämta om att köpa hus...någon annanstans. Så för skojs skull gick vi på en husvisning. Dock inte aktuellt...då...

Mars: Nu var det dags för en lugn och händelselös månad. Det enda nya var att jag delvis fick en ny arbetsplats, vårt boende i Vejbystrand stod klart och flytt skedde den 1 mars. Nu blev också dygnspassen ett faktum, något oundvikligt som jag verkligen ville undvika. Suck... Jag konstaterade även att jag nu haft körkort i 7 år, bara 3 år återstår tills fotot på körkortet blir up to date. Jag är egentligen inte igenkännlig som det ser ut idag.

April: Oj oj oj, vad vuxen jag blev denna månad. Jag fyllde 30 år. Jag var mycket angelägen om att den dagen skulle upplevas speciell, men jag visste inte hur jag skulle uppnå det. Jag trodde dock aldrig att den skulle bli så minnesvärd som den nu faktiskt blev. Det som började som ett skämt blev nu fullt allvar. Husjakten... Jag tror vi var på 5 husvisningar denna månad och den sistnämnda slutade med husaffär. Huset i Lilla Forsby blev vårt den 24 april 2008 efter en mycket kort och enkel budgivning. Skriva kontrakt, säga upp bredband, säga upp lägenhet m.m. Karusellen startade...

Maj: Möten... och lite jubileum... Maken skulle göra ett fotojobb på ett ålrökeri, som ägs av släktingar till en kvinna som min mamma i sin tur gått i skola med. De utbildade sig till undersökterskor tillsammans och blev färdiga i slutet av 90-talet och har i princip knappt träffats sen dess. När de träffades var jag med och umgicks med denna kvinnas dotter. Jag och mamma följde med på fotojobbet och det blev en helt fantastisk reunion med denna kvinna och hennes familj. Mellan den 9-11 maj åkte jag, maken och mamma upp till Västerås där den äldste av mina storebröder bor tillsammans med sin familj. Busiga, underbara, söta, charmiga Ryan... min brorson... Värdesätter all tid jag får med honom. Två år med titeln fru är ett faktum... älskar det... och älskar dig Albin.

Juni: Jag hade haft en upplevelse av att ha landat på jobbet, men den känslan förbyttes mot en enorm besvikelse denna månad när troligen en av våra boende repade min lilla söta blå bil. Jag dömer inte personen, jag dömer handlingen. Jag är egentligen inte arg, bara enormt besviken. Det fanns bara misstankar om en skyldig, men aldrig något konstaterande. Kommunen stod inte heller till 100 % på min sida och ersättningen blev enbart hälften av självrisken. Jag skulle behöva vinna en miljon eller nåt, så jag kan lackera om hela bilen. Nu har jag fått nöja mig med att putsa till reporna så att det åtminstone inte rostar. Förutom denna upplevelse av besvikelse, blev jag även påmind om lite sorg. Det hade nu gått 5 år sen min barndomskamrat Jesper valde att avsluta sitt eget liv.

Juli: Karusellen fortsatte... Fixa det slutliga lånet på banken, tillträde till nya huset, flyttlass, flyttstäd och besiktning av lägenhet, allt under fyra dagar. Intensivt! Samtidigt hade jag ju semester, den första riktiga vill jag påstå. Den mest underbara, fantastiska, avkopplande semester... inte en enda tanke på jobbet... DÅ är det semester!

Augusti: Nya upplevelser av unika slag... En bilfärd genom Danmark och Tyskland för att slutligen landa i Holland och där få uppleva ett nytt land för första gången och även få uppleva deras traditioner i samband med bröllop. Herr och fru de Jongste, underbara människor som har det mycket bra tillsammans. Lycka till med allt ni tar er för. Jag fick förtroendet att agera koordinator under ett par veckors tid, en förberedelse för samma roll under en längre tid senare på hösten. Blandade känslor milt uttryckt.

September: Koordinatorrollen fortsatte under andra halvan av september och första halvan av oktober. Jag såg på arbetet och vår verksamhet med helt nya ögon och frustration gjorde sig påmind. Känslan för jobbet började dalade...

Oktober: Jag fick som jag ville! Jag fick maken att köpa sig en cykel. Det kan ju inte vara tillåtet att köra bil till jobbet när det enbart tar fem minuter med bil dit. Hur många gånger har han cyklat under 2008? Typ en gång! Men jag fick honom att köpa en cykel. :) Vi blev tre i familjen denna månad. Elvis flyttade in. En söt, social, kelen, smart katt som troligen har visat sig vara en Elvisa. Men det ändrar inte mina känslor för denna katt. Han/hon/den/det är ju min sötnos.

November: Känslan för jobbet dalade som sagt och ingen ljusning gick att skymta. Då kan det vara skönt att bara få komma bort en tid. En resa till Göteborg tillsammans med maken bokades och avnjöts i mitten av månaden. Rondo och Nanne, julmarknad på Liseberg, en natt på hotell Novotel, lite återupplevande av förlovningsdagen på Universeum... Mmmmmmmmmm...

December: Jag visade mig vara dyr i drift. Det började med att jag skulle på den årliga kontrollen hos tandläkaren. Ett par dagar tidigare hade jag känt av lite besvär längst in i underkäken på höger sida, så jag bad tandläkaren göra en koll där. Hon tyckte sig då känna toppen på en visdomstand, vilket jag tyckte var märkligt då den på den sidan är bortplockad. Det lär jag ju liksom aldrig glömma, då det var 50 minuter tortyr och de fick splitta visdomstanden i två delar för att få ut den. Nu visade det sig alltså att en liten del av den tanden ändå hade blivit kvar och nu hade kommit upp och tryckte på tanden bredvid. Så jag fick gå till tandläkaren en andra gång denna månad, för att plocka väck denna lilla fjuttiga tandbit. Dessutom innehöll månaden ett läkarbesök med påföljande medicinering. Året avslutades på ett märkligt vis, vi i Skåne fick uppleva ett jordskalv!!!

Det började som en skakning...

2008-12-16T15:36:00.005+01:00

Då bor man på ett ställe i landet som idag varit i händelsernas centrum. Visserligen bor jag inte i epicentrum men ändå...

Strax efter kl. 06.00 imorse vaknade jag av att det i princip bubblade i öronen. Behov av ett toalettbesök gjorde sig starkt påmint. Som alltid vaknar katten samtidigt och ville vara med överallt där man var och rörde sig. Strax innan jag skulle gå tillbaka till den varma sköna sängen, började huset att skaka. Katten blev livrädd, sprang lite fram och tillbaka och visste inte var han skulle ta vägen. Jag lyfte upp honom och kände hur snabbt hans lilla hjärta dunkade. I sovrummet hörde jag att maken hade vaknat av ljud och skak. Vi undrade båda två vad det var som hände. De enda tänkbara alternativen var jordskalv eller en explosion av något slag. Katten låg en stund vid min sida och det dröjde inte längre innan det snabba dunkandet hade bytts ut mot rofyllt spinnande.

Sova mer var "out of the question". Maken skulle ju ändå upp en timme senare för att sedan bege sig till jobbet. Tv:n startades och text-tv undersöktes. Ingen information där till en början. Men i "stora" nyhetssändningen kl. 07.00 kunde de berätta att Skåne erfarit det största jordskalvet på sisådär 100 år. Det mätte 4,7 på richterskalan.

Jaja, där ser man. Man ska aldrig upphöra att förvånas.

Vad? Varför? Hur?

2008-12-01T14:14:00.003+01:00

Jag kom till insikt att mitt mående just nu inte är på topp...energin är borta...en viss känsla av glädjande karaktär är borta...jag är slutkörd...jag är inte i balans. Det är inte relaterat till något här hemma...här är allt frid och fröjd och det pysslas och fixas och donas och livet leker. Visst skulle jag kunne oroa mig för en av mina bröder, men där är det han själv som måste komma till insikt och han själv som måste tala om när vi ska gripa in, om man nu ska uttrycka det lite drastiskt. Det är bara att hoppas att det inte hinner bli försent.

Nej, mitt mående är jobbrelaterat på något vis. På vilket vis är jag dock ännu oklar över. Just nu är min tjänst delad, jag har 50 % där jag sitter med Procapita och då sitter jag på annat ställe än på boendet och sedan har jag 50 % på boendet som behandlingsassistent med samma schema som alla andra där, d.v.s. dygnspass. Att sitta med Procapita är en sak...där sitter jag i min egen lilla värld och där kan jag planera och lägga upp arbetet efter vad som passar mig bäst. Det är när jag ska ut på boendet som måendet sviktar...en knut i magen och tårar i ögonen. Vad är det som orsakar detta? Varför? Hur ska jag komma tillbaka?

Är det dygnspassen som gör det? Är det så att kroppen inte klarar av den typen av arbetstider och nu har lagt av? Det är ju lite speciellt med sådant schema. Jag har anlag för migrän med aura, där jag är beroende av regelbundenhet i vardagen för att slippa anfall. Det betyder bl.a. att god natts sömn är a och o för att slippa anfall. På jobbet sover jag inte. Vi har sovande jour men det tar alltid upp till kanske två timmar innan jag får sån ro att jag kan släcka lampan och försöka sova. Men då återstår inte lång tid innan det är dags att gå upp och börja jobba igen. Under den korta tid nickar jag till men vaknar också ett flertal gånger. Jag är redo att sova när klockan ringer och det är dags för en ny dag. Det krävs oerhört mycket då för att klara av att vara på topp fram till klockan 16.00.

Jag känner ju för denna verksamhet...jag har varit med från början. Jag känner för killarna...även om deras frustration smittar av sig. Jag känner för mina kollegor...inga problem med dem...vi är ett unikt gäng...ett härligt gäng. Jag hade en underbar känsla innan semestern...dit vill jag tillbaka. Jag vet inte om jag orkar söka nytt jobb och börja om på nytt. Dels har jag inte lätt för att få jobb, dels tar det lite tid för mig att känna trygghet. Tryggheten finns ju ändå på det jobb jag har idag...även om den är lite ruckad på för tillfället.

Mitt mående började påverka mitt liv utanför jobbet...jag märkte det trots att min underbare make inte sa något direkt. Tålamodet var inte lika stort längre...humörsvängningar blev tydligare...sömnen började bli lidande även hemma...fysiska symtom... Så jag satte mig ner med chefen och talade om exakt hur jag mådde. Det diskuterades om jag på något vis kunde plocka bort nätterna nu en tid för att återfå balans och energi. Jag har lite ledighet att ta ut. Tid bokades med vår handledare för enskilt samtal. Jag berättade för gruppen i den "stora" handledningen om mitt mående...viss förståelse och stöd fanns...men var det förståelse för rätt sak...det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig.

Så nu finns en massa frågor och farhågor. Jag är ledig från dygnspass året ut och har bara Procapita att koncentrera mig på. Gör jag rätt som tar denna ledighet? Vad blir konsekvenserna av det? Kommer det ligga mig i last? Hur blir det sen efter jul och nyår? Dygnspass igen eller? Hur gör jag om dygnspass inte fungerar? Om det nu är det som skapar detta mående? Jag kommer att sakna förståelse för det i så fall. Jag hade ju betydligt fler dygnspass innan semestern och då hörde ingen mig klaga. Sen semestern har jag inte haft så många dygnspass, men de har förekommit. Och nu klagar jag. Med tanke på att jag inte ville ha dygnspass från början, så lär inte förståelsen finnas där.

Dessutom funderar chefen på att plocka bort mig som vikarie för koordinatorn när hon är ledig och istället använda sin högra hand, en utomstående. Jag ska ju ta det på rätt sätt säger han, jag har ju gjort ett bra jobb. Men lite undervärderad känner jag mig nog...jag kan nog inte ta det på rätt sätt. Jag har aldrig upplevt det som belastning att vara koordinator. Jag är inte utsatt i den bemärkelse som ordinarie koordinator är...av killarna. Viss personal kan verkligen se mig i den rollen och kan än idag komma och rådfråga mig om saker medan viss personal inte alls ser mig i den rollen. Visst har jag haft svårt att släppa behandlingassistentens roll när jag varit koordinator och tvärt om. Visst har jag lättare för vissa saker och svårare för andra i rollen som koordinator. Jag är kanske i det stora hela inte helt bekväm i rollen...kanske inte rätt person för det...men samtidigt har det varit en intressant utmaning. Har han överhuvudtaget tänkt på hur det ser ut inför de andra i personalgruppen? Jag tror inte det. Jag tror bara han ser kronor-tecknet framför sig. Att ha mig som stående vikarie skulle innebära en högre löneökning i april än vad jag gissar att det kan bli nu...om jag plockas bort.

Vad orsakar mitt mående? Varför mår jag så här? Hur ska jag hitta tillbaka till den känslan av glädjande karaktär som jag känt tidigare men som nu verkar borta?

Ja jag är svag för listor...

2008-12-01T13:53:00.004+01:00

1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat? När jag var yngre ville jag byta, men idag är jag helt nöjd med mitt namn.
2. Saknar du något i ditt liv? Jag saknar ett par viktiga saker just nu.
3. Sommar eller vinter? Tro det eller ej, men jag svarar vinter.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för? Hans lugn var precis vad jag behövde få in i mitt liv.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått? Oj...Kanske alla kramdjuren min faster gav mig när jag var liten.
6. Påverkas du av media och alla s.k. ideal? Till viss del.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva? Jag trivs bra där jag är idag och skulle nog inte vilja byta ut det mot något, men det finns drömställen att besöka för en begränsad tid.
8. Finns det något du ångrar att du gjort? Med facit i hand så finns det nog ett par saker...typ...
9. Hur många barn vill du ha? Minst två.
10. Har du återkommande drömmar? Nej det tror jag inte, inget jag minns i så fall.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då? Troligtvis tacos. Men en skinksås till pasta som jag gör ibland, går ju inte heller av för hackor.
12. Märkeskläder eller inte? Köper inte märkeskläder. Vad jag handlar avgörs om jag själv tycker det är snyggt och sitter bra.
13. Vart ska du/ni fira jul? Det blir faktiskt här hemma hos oss.
14. Har du ett nyårslöfte? Avger aldrig nyårslöften.
15. Vad har du för planer för dagen? Det blir en del plock här hemma, mycket tvätt exempelvis. I övrigt mest ta det lugnt.

Fyll i resten

2008-11-09T20:34:00.002+01:00

1. Jag har insett att min senaste kyss fick jag för inte så längesedan.
2. Jag lyssnar på Anastacia - Never gonna love again.
3. Jag pratar och hoppas någon lyssnar.
4. Jag tycker om golvet vi köpt och som maken håller på att lägga där nere samt matbordet och stolarna vi köpt idag.
5. Igår var jag dödstrött efter ett 24-timmars arbetspass.
6. Min första riktiga kyss var med en vars namn jag helst vill glömma.
7. Jag avskyr när folk bara försöker hitta fel hos andra och inte klarar av uppmuntran och beröm.
8. Kärleken är ett unikt band mellan två människor, två kroppar och en själ.
9. Jag gillar att fördriva tiden vid datorn.
10. Jag kommer alltid att sakna min kära pappa.
11. Jag är hemligt förälskad i ingen, älskar bara en och det vet han klart och tydligt om.
12. Sist jag grät var när jag förstod att min mamma inte mådde alltför bra.
13. När jag är glad är energinivån på max och det märks. Tro mig!
14. När jag vaknar på morgonen vaknar även katten.
15. Innan jag går och lägger mig kysser jag maken godnatt.
16. Just nu tänker jag på hur jag ska kunna få utlopp för frustration jag bär på.
17. Idag har jag köpt nytt matbord och stolar.
18. I natt ska jag gottgöra.
19. Imorgon är jag ledig och tänker njuta till 100 % av den ledigheten.
20. Jag vill uppleva vissa saker och det inom en snar framtid.

Lista snodd av Johanna, f'låt!

Elvis eller Elvisa?

2008-11-03T09:57:00.003+01:00

Jag kan absolut inte könsbestämma katter och har aldrig kunnat och har aldrig lärt mig. Det har alltid varit andra som könsbestämt de katter som varit i min ägo och de har alltid vetat vad de pratar om.

När vi nu flyttade till hus, var jag redo för att skaffa katt igen. Det tog mig typ tre år drygt att bli redo för katt igen. En kollega till mig ordnade det hela, hennes bekants katt hade fått kattungar nämligen. De lovade att spara den sötaste hanen till mig. De började kalla honom Elvis.

Vi bestämde att det skulle han få fortsätta heta. Matskålarna har anpassats efter det på ett härligt och lite småkomiskt sätt med pricksäker text på. Han flyttade till oss den 10 oktober. Allt byggdes upp kring det faktum att det var en hane vi tog oss an.

Sen kommer svärföräldrarna på besök i helgen och svärfar säger direkt att Elvis är en hona. Det yttras vid ett par tillfällen och för var gång känner jag mig dummare och ännu mer korkad än vad jag redan är. Det är sånt som jag borde ha vetat, sånt som jag borde ha känt till. Hela bilden raserar. Vi som så stolt visat upp matskålarna och refererat till honom som just en han. Det blev ju bara så fel, man kände sig verkligen som en dum blondin, en jubelidiot eller nåt.

Okej, jag tycker fortfarande lika mycket om katten, oavsett kön. Katten är fortfarande jättego och mina känslor för katten kommer aldrig att ändras. Men jag undrar vad jag ska tro just nu. Okej, vi kommer ju så småningom att märka vilket kön det är, det kan ju vara lite knepigt att avgöra just nu, men när de är könsmogna så är det ju ingen tvekan om saken längre. Kulor eller inga kulor, det är frågan?!?!

Jag har aldrig tidigare ägt en hona, så detta kan bli en ny erfarenhet. Om svärfar har rätt vill säga... Men som sagt, jag tycker inte mindre om katten nu jämfört med tidigare. Det är fortfarande min busunge, min sötnos, min älskade kissekatt.

Men ska vi kalla katten Elvis eller Elvisa nu?

Känsligt...

2008-10-22T19:20:00.004+02:00

Jag skrev om avundsjuka. Jag plockade bort det inlägget då det kändes fel, det kändes som om fel tankegång förmedlades, att jag inte fick fram det jag ville med det inlägget. I själva verket var det kanske rätt tankegång, men samtidigt ett känsligt ämne som jag inte ville påminnas om. Det kanske var lite både ock. Delar av det hade jag behövt formulera om, delar av det var dagens sanning.

Ett samtal på msn igår kväll fick mig att fundera. Jag vill gärna förmedla en bild av mig själv till andra, så att de kan lära känna mig. Jag vill gärna berätta för de som vill veta. Jag vill inte stå utanför och titta på vad alla andra hittar på för kul. Jag vill vara en aktiv del av det och inte upplevas som ett hinder, att en mur finns att övervinna först innan man når fram till mig. Men jag vet inte vilka som vill veta som inte redan vet. Jag vet inte vad jag ska berätta för att de ska känna att de känner mig. Tänk om det finns en lååååång frågelista till mig innehållandes både vardagsfrågor och djupa frågor kring känsliga ämnen. Det hade underlättat. Men det ska givetvis inte behövas. Hur ska jag göra? Jag vill gärna berätta för de som vill lyssna.

Nu vill jag bara bli piggare, bli fri från förkylning, få utlopp för frustration jag upplever... Då ser jag kanske saker och ting klarare.

Tar till mig ett råd för framtida inlägg. Skriv, utan att tänka, det som skrivs är det rätta för stunden. Tack vännen, du vet vem du är.

Bortplockat...

2008-10-21T14:02:00.003+02:00

Häromdagen skrev jag ett inlägg om avundsjuka.

Jag har läst det ett par gånger sen dess och varje gång kommer jag till samma slutsats.

Det jag ville föra fram med det inlägget, fanns inte där. Jag lyckades inte få fram den tankegång jag ville förmedla.

Jag lyckas inte heller formulera om det så att det blir som jag tänkt mig från början.

Så jag valde istället att plocka bort inlägget.

Tack Jessica för din kommentar dock. Jag hann ta del av den innan jag fattade mitt beslut att plocka bort inlägget. Jag tar det du skrev med mig på den vidare färden.

1 vecka kvar...

2008-10-12T14:32:00.002+02:00

Då är man vikarierande koordinator igen...fyra veckor denna gång...tre av dem är redan avklarade...en återstår...och frustrationen bara växer...

Skulle nog behöva skriva av mig kanske men finner inte de rätta orden...vill inte kränka...vill vara rättvis...men går det när man känner att någon inte har förtroende för en...som har gett en sin position under en tid men som sen inte beter sig som om tillit finns...

Hur ska man få utlopp för sin frustration?

Elvis!

2008-10-12T14:22:00.005+02:00

Elvis is in the building!

Vår underbara sötnos har anlänt!

Kristen?

2008-09-28T14:29:00.003+02:00

När jag pluggade till socialpedagog i Kristianstad (examen 2004), fick jag av en kurskamrat veta att hon var övertygad om att jag var kristen. Var hon fick det ifrån, vet jag inte.

Den 18 september 2008, i Växjö, under en shoppingtur efter en dags utbildning, out of the blue, frågar koordinatorn mig: "Är du kristen?". Varifrån den frågan dök upp, vet jag inte.

Nu har det alltså upprepat sig och jag börjar ställa mig frågan vad det är hos mig som får andra att tro detta.

Jag tillhör svenska kyrkan, jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Jag tror dock inte på en Gud. Jag tror mer på ödet.

Så vad är det hos mig som får andra att tro detta, att jag är kristen? Är det mitt sätt att leva?

Visserligen har jag i efterhand fått höra att koordinatorn ställt den frågan till flera av mina kollegor, så från hennes sida är det nog mer en nyfikenhet grundad på hennes egen rätt starka kristna tro. Så nu hoppas jag bara där att hon inte tog illa vid sig av mitt svar.

Men det från Kristianstad, var kommer det ifrån?

Någon därute som har en teori?

Utmanad...igen...

2008-09-28T12:21:00.003+02:00

Men denna gång av en annan god vän som heter Jessica. Kul sånt här ju...ja för mig i alla fall.

REGLERNA
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

1) Vilken mat äter du ofta? Köttfärsrätter i olika former.
2) När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av? Verkligen beroende på vem jag är hos, men oftast försöker jag vara hjälpsam.
3) Var sitter du helst när du bloggar? Jag kryper gärna upp i soffan med den bärbara datorn, men jag sitter dock oftast vid den stationära datorn i vårt lilla kontor.
4) Köper du ofta Triss? Nej, det gör jag inte. Visst kan det hända men de gångerna är lätträknade.
5) Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Oj... Det är nog inte mycket som slår de familjesemestrar vi hade när jag var liten. Det var alltid inom Sverige, men i olika städer, oftast kopplat till var schack-sm gick av stapeln.
6) Vilken tv-kanal tittar du på mest? Just nu är det nog mest tv3 och tv4 tror jag.

Nu har jag bara ett dilemma... Jag känner ju inte så många som bloggar och som inte redan har blivit utmanade och har därmed svårt att utmana vidare. Så jag lämnar det öppet till alla som känner sig villiga att anta utmaningen.

Kul grej...

2008-09-22T21:06:00.006+02:00

Ett tidsfördriv som jag "råkat" hitta på min gode vän Lindas blogg.

Instruktioner:
Ta fram din mobil.
Bläddra igenom din inkorg.
Stanna när du räknat till tio och skriva första meningen i sms:et.
Gör likadant på varje fråga.

Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig? Grodloppet har startat.
Vad säger du alltid till din bästa kompis? I watch you sleep in the still of the night.
Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss? Då sa den tappre siste mohikanen: "Vilda västern är ej som förut".
Vilket sms blev du mest berörd av? Vad gör en söt flicka som du en kväll som denna?
Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Slöfock.
Vad skulle du skrika om du vann en miljon? I feel wonderful because I see the love light in your eyes.
Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom? Ska till kund nu, men innan dess vill jag bara säga: pusseli-puss-puss-puss.
Vad vill du höra mest av allt? Förresten, har jag berättat att jag älskar dig jättemycket?
Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen? Angel, med Jimmy Nail.
Din mest romantiska replik? Gott nytt år.
Vad skulle du säga om du blev bestulen? Vi får fixa det ikväll.

Utmanad...

2008-09-22T20:19:00.004+02:00

Jag har blivit utmanad av en god vän med det vackra namnet Linda. Och jag är givetvis inte sen att nappa på utmaningar. Så...

SAKER

5 saker i min frys:
Köttfärs, Kyckling, Glass, Bröd, Hemmabakade muffins.

5 saker i min garderob:
Jeans, Tjocka tröjor, Cardigans, Kjolar, Shorts.

5 saker i min väska:
Plånbok, Almanacka, Mobil, Bilnycklar, Pennor.

5 saker i min bil:
Solglasögon, Cd-skivor, Nalle som luktar gott, Penna, Karta över Amsterdam.

5 personer som jag utmanar:
Jag känner tyvärr inte så många som skriver blogg...

Blandad kompott

2008-09-16T14:25:00.003+02:00

Nya kunskaper från HD:

Rembrandts morfar var bagare.
Jordnötter är en av beståndsdelarna i dynamit.

Citat från veckotidning:

Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen. (Jevgenij Jevtusjenko, rysk författare)
Var dig själv, annars finns det ingen som du. (Från en läsare från Kalmar.)

Annat kul från veckotidning:

I Lettland sägs det ge skönhet om man springer naken i morgondaggen på midsommardagen. Någon som är pigg på att prova?

Andas...

2008-09-15T18:54:00.002+02:00

Vissa kan läsa mig som en öppen bok, men för de flesta är jag nog rätt okänd. Det är inte många som känner mig, vad gäller allt från basic facts till djupare detaljer.

Ett av mina kännetecken är att jag är en filosof, en tänkare. Jag tänker mycket, oftast alltför mycket. Det är tankar kring sådant som varit, sådant som är och sådant som komma skall, hur det har varit, hur det är och hur jag vill att det ska vara. Det är verkligen på gott och ont som jag låter tankarna väckas. De hjälper en att stanna upp och reflektera så att inte fotfästet förloras. Men man kan också fastna i en viss tanke, som sedan får oanade proportioner och skapar tvivel och osäkerhet. Det är nog i ett sådant läge jag just nu befinner mig.

Innan jag gick på semester, hade jag en bra känsla i kroppen. Jag kände att allt var lugnt, allt var roligt. Jag kände att jag hade landat och funnit en roll som jag trivdes i. Jag kände att jag fick bekräftelse på att jag inte stod och stampade på samma ställe längre, att jag hade gått framåt och utvecklats. Jag kände det själv samtidigt som även andra runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det. Detta var en viktig insikt, verkligen a och o för att inte försvinna iväg.

Semestern som varade i 3,5 veckor var helt fantastisk. Den var fylld av massa roliga äventyr, flytt till hus, resa till Holland. Inte en tanke ägnade jag åt jobbet, det var äkta avkoppling.

Semestern tog slut och jag skulle återgå till jobbet. Dock inte till mitt eget schema de första två veckorna utan jag skulle inleda med att vikariera för vår koordinator. Spännande utmaning som jag inte tvekade att ta mig an, jag hade mycket att vinna på det, både i arbetet och på hemmaplan. I slutändan började jag dock tvivla på hur bra jag hade lyckats. Jag kände att det var med blandat resultat jag lyckats utföra min uppgift. Det var min personliga uppfattning. Men flera av kollegorna sa motsatsen. Y poängterade mer än en gång hur fint jag fungerade i min nya roll och hur självständig och självgående jag var. Och E ska vi inte tala om, oj oj oj vad han öste beröm över mig i ett telefonsamtal, och det trots att det var just han som blev mest utsatt för mig och mina delegeringar. En annan kollega, M F, kallade honom skämtsamt för ”rövslickare”, vilket fick mig att le stort. M C, som var övertygad om att det hänt massor under de två veckorna, att det faktiskt blivit något gjort av den person som innehade den positionen. Och chefen var nöjd. Koordinatorn ska vara ledig igen och då ser chefen det som bästa lösningen att jag intar den rollen igen. Det får jag väl se som ett bra betyg från ledningens sida. Och killarna på boendet har nog tyckt det varit småkul, de har kallat mig vid koordinatorns namn. I början var det mindre kul för mig då jag värnar oerhört mycket om min identitet, men för deras skull spelade jag med. Jag vet nog innerst inne varför de gjorde så. Det värmer ett hjärta som ibland är lite kallt.

Sådana ord borde ha fått alla tvivel att försvinna.

Jag har även fått höra av kollegor att de ser att killarna respekterar mig, men där är jag inte själv övertygad. Visst kan jag nämna exempel där respekten finns, men det finns andra exempel på personer som jag inte vet var jag har. Vi har det alla så förvisso, men de orden som yttrats till mig, ser jag inte själv hela sanningen i. Återigen ord som borde ha fått tvivel att försvinna.

Men de verkar inte vilja försvinna. När tvivlet har satt sina klor i mig, är det svårt att komma loss.

Men jag borde inte ha tvivel. Jag har det hur bra som helst här hemma. Jag har fortfarande drömmar som jag vill förverkliga och det finns en del av dem drömmarna som jag börjar bli lite otålig med. Men allt får ha sin tid. Jag har inga tvivel om jag borde vara på min tjänst eller inte. Jag har inga tvivel gentemot kollegor, jag känner att jag jobbar bra med dem som måste stå ut med mig under dygnspassen som står på schemat. Jag tycker vi har ett avslappnat arbetsklimat, ett bevis så gott som något är väl samtalsämnena. Kan man prata om sexleksaker med sina kollegor, så borde det vara rätt avslappnad stämning. Så inga tvivel angående jobbet, kollegorna, arbetsuppgifter med mera med mera med mera…

Jag är bara fysiskt och psykiskt trött. Jag valde att ta lite timeout, tog något dygnspass ledigt.

Jag får dock uppfattningen att andra fått intrycket av att jag har mått dåligare än så och det har spritt sig vidare, till chefen bland annat. Allt har fått större proportioner än vad som var tänkt. Nu måste jag ägna energi, som jag egentligen inte har, åt att övertyga alla om att det är ingen fara, jag upplever inte något som för stor belastning. Låt allt bara flyta på så ger sig allt med tiden. Jag är bara trött, inget annat…

Nu ska vi på utbildning, vi ska ha kul på den trippen. Vi går snart in i en ny andning när anställningsavtal förlängs. För min del sker underbara förändringar, min tjänst omvandlas till att bli 50 % som behandlingsassistent och 50 % som handläggare. Ett steg närmare drömjobbet. Jag har fortfarande kvar ett presentkort på ett spa, som ska utnyttjas när hösten blir ännu mer påtaglig.

Låt mig få andas bara…

Att lära sig något nytt varje dag...

2008-09-08T14:32:00.004+02:00

Ordet amatör kommer från franskans ord för älskare, amateur.
Om NASA bestämde sig för att skicka fåglar ut i rymden, skulle de snart dö. Fåglar behöver nämligen dragningskraften för att svälja.
American airlines sparade på ett år in 40 000 dollar genom att dra in en oliv på varje sallad i första klass.

The most annoying thing...

2008-09-06T17:52:00.008+02:00

http://gprime.net/game.php/theimpossiblequiz

Det är det mest frustrerande jag varit med om.

Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?

Kick-off

2008-09-01T17:55:00.003+02:00

Det bestämdes för en tid sedan att jag och mina kollegor behövde en kick-off. Och så blev det. En femkamp på laserdome och här är lite bildbevis som visar hur galna vi är.

Gren 1 var Prickskytte i vanliga laserdome. Jag var "Terminator". Pang pang!

Gren 2 var Mad Cow, tjurridning, och så här bra gick det för mig:

Gren 3 var Gladiator Towers, mycket svårbalanserade. En match av tre vann jag. Wow!

Gren 4 var Big Foot, där fyra i varje lag skulle samarbeta på ett par gigantiska skidor. Ja det började ju bra men sen gick det utför.

Gren 5 var Sumo Wrestling. Man var vacker som en dag eller nåt. Men vann gjorde jag över min motståndare.

Men det räckte inte till medalj. Men jag är glad ändå. Här är vi hela gänget.

Tack-kort

2008-09-01T17:06:00.007+02:00

Här kommer det sista inlägget med koppling till min Holland-resa. Jag lovar! Jag ville bara så gärna visa tack-kortet vi fick av det nygifta paret. Första sidan såg ut så här, vigselringarna tillsammans med brudparet som stod på tårtan.

När man viker upp kortet, ser man först en bild på brudparet...

...och sen en bild på oss. Tydligen är varje tack-kort personligt skapat med tanke på ett sådant här foto.

På baksidan kan vi sen läsa texten

"Thank you for the lovely day(s)."

Mer Amsterdam...

2008-09-01T16:52:00.005+02:00

Det kändes som om det blev för lite Amsterdam i ett tidigare inlägg. Så här kommer några bilder till. Först några byggnader som visar på att staden innehåller inte bara långsmala hus utan även större pampiga byggnader.

Undrar vad konstnären vill att man ska associera denna staty till...

En kanalbåt, en fantastisk möjlighet för turister att ta sig runt staden och få en bild av alla dess sevärdheter. Dock blev det ingen sådan tur för oss denna gång, men nästa...

Inte ovanligt med kanal ända upp till husväggen. Jag skulle gissa att folk tidigare har haft sina egna båtar precis utanför eller nåt...